Ny Difu-studie om markpolitik och mobilisering av byggmark

I studien „The practice of municipal building land mobilisation and land policy“ har German Institute of Urban Affairs (Difu) undersökt hur kommuner tillämpar bygglagstiftning och markpolitiska instrument, till exempel för att motverka bostadsbrist. Studien baseras på en representativ undersökning av lokala myndigheter och resultat från sexton fallstudiestäder. Bland annat ställs frågor om hur knapp tillgången på byggbar mark är och hur många kommuner som fortfarande säljer mark till överpriser. Du kan ta reda på svaren på dessa och andra frågor i studien här.

På många ställen är marknaden stram och efterfrågan på prisvärda bostäder stor. Så hur kan städer mobilisera byggbar mark? Först och främst behövs en aktiv kommunal markpolitik. Den nya Difu-studien finansierades av Federal Institute for Research on Building, Urban Affairs and Spatial Development (BBSR) och har nu kunnat täppa till kunskapsluckor. Hittills har det inte funnits någon aktuell rikstäckande översikt över tillämpningen av markpolitiska och byggrättsliga instrument i lokala myndigheter. Kombinationen av empiriska data och rapporter från lokal tillämpningspraxis möjliggör nu en titt bakom kulisserna – in i planeringens „maskinrum“, från vilket nya bostadsbyggnader genereras.

Difu-studien visar att kommunerna i allt högre grad använder sig av stadsutvecklings- och markpolitiska instrument. Majoriteten av kommunerna använder den kommunala fastighetspolitiken som ett instrument för stads- och bostadsutveckling. De köper då ofta mark i tillfälliga förvärv eller använder sig av långsiktiga markreserver. Den egna kommunala marken anvisas ofta enligt kvalitativa specifikationer och koncept. Över fyrtio procent av kommunerna har en byggmarkstrategi eller ett byggmarkbeslut, till exempel „Cooperative Building Land Model“. Detta är en bindande bestämmelse för skapandet av byggrätter på privat mark.

Enligt de lokala myndigheterna sker bostadsbyggandet främst inom den interna utvecklingen. Städerna måste göra betydande ansträngningar för att skapa byggrätter. Här är ett exempel: från 2016 till 2020 antog 282 kommuner 2 674 utvecklingsplaner och skapade därmed byggrätter för 180 250 lägenheter. År 2020 pågick 1 990 detaljplaner i 266 kommuner. Detta skapade byggrätter för 183.680 lägenheter. Dessa resultat vittnar om en expansion av kommunernas aktiviteter inom byggmarksexploatering.

Ökningen av instrument för stadsplanering illustrerar trycket på städerna att agera. Kommunerna är positiva till att anpassa instrumenten. De anser dock inte att de behöver moderniseras i grunden.

Det finns en diskrepans i den finansiella aspekten. Vissa kommuner kan på grund av gynnsamma ekonomiska förhållanden aktivt finansiera byggande och markutveckling. Andra saknar de finansiella resurserna. Bristande personalkapacitet för markutveckling är också ett problem. De lokala myndigheterna skulle därför vilja se bättre utrustade kommunala budgetar och större stöd från de federala och delstatliga regeringarna. Ekonomiskt stöd för markköp – inklusive tillfälliga köp – skulle vara viktigt. Det skulle också vara till hjälp om stödjande ramvillkor skapades för mobilisering av obebyggda byggtomter.

Förutom bostäder till rimliga priser behöver städerna möjligheter för företag, daghem och skolor samt öppna ytor. Detta kräver tillgänglig mark.

„Studien visar att många städer redan har börjat få eller återfå möjligheter att forma sin kommuns framtid genom en aktiv markpolitik“, säger Ricarda Pätzold, projektledare på Difu. „Denna utmanande uppgift kräver uthållighet, politisk stabilitet, ekonomiskt utrymme, instrumentellt stöd, personalens expertis och sist men inte minst innovativa utvecklare.“

Du hittar hela DiFu-studien här.

Vissa av de aspekter som tas upp i studien överlappar med ämnet stadsplanering. Du kan läsa allt du behöver veta om detta här.