Ny institution för idrott, motion och hälsa

När arkitekterna från Baselbaserade Stern Zürn och Caesar Zumthor Architekten talar om ett fritidslandskap spetsar man snabbt öronen. Vad är det tänkt att det ska vara? Var ligger den här fantastiska platsen? Du behöver inte resa så långt som du tror. Den nya anläggningen för institutionen för idrott, motion och hälsa (DSBG) vid universitetet i Basel ligger i utkanten av den schweiziska staden Basel. Här har de två kontoren förverkligat en byggnad i exponerad betong som har mer än bara två ansikten.

Det som började med att man vann den tävling som utlystes 2015 slutade sex år senare med en byggnad med ett precist formspråk och hög funktionalitet. De två firmorna Stern Zürn Architekten och Caesar Zumthor Architekten lyckades förverkliga en väl genomtänkt byggnad för universitetet i Basels nya DSBG. På grund av det krävande rumsliga programmet för forsknings- och undervisningsanläggningen var man tvungen att tillgodose en mängd olika rumsliga krav. Allt detta skedde dock nästan helt obemärkt. Den lugna och tydliga fasaden gör det svårt att gissa vilken byggnadsteknik och infrastruktur som ryms här.

Fasader av exponerad betong och fönster från golv till tak växlar i ortogonala fält över en hel vånings höjd, vilket skapar en lugn vertikal rytm. Markanta taklister i samma material understryker DSBG:s horisontella dimensioner. Fönstrens bredd är alltid anpassad till de rumsliga kraven bakom väggarna, som är monofunktionella över hela byggnadens längd. Fönsterbredden är större i kontorsdelen. Som ljuskälla i den övre delen av den tredubbla sporthallen kollapsar dimensionerna nästan till slitsar.

Den exponerade betongen återfinns även på insidan. Här har Stern Zürn Architekten och Caesar Zumthor Architekten utvecklat sin egen mineralfärg i en rik grön färg som kontrasterar mot den betonggråa färgen i ränder på innerväggarna. Pistagegrönt“ används också som accentfärg i föreläsningssalen. Det hårda materialet kompenseras också av ekgolv i undervisningslokalerna, mineralgolv i källaren och möbler i massivt trä.

De två kontoren förlitade sig på expertis och erfarenhet för planeringen. Tillsammans med institutionen för idrott, motion och hälsa fokuserade de på smidig organisation och trevliga rumsliga situationer. Korta avstånd ska stödja arbete och lärande. Sittplatserna inbjuder gång på gång till nätverkande och avkoppling, alltid med tillräcklig utsikt över grönskan. Byggnadens djup bryts upp av en rymlig innergård som förutom frisk luft också erbjuder tillräckligt med utrymme för social samvaro. Arkitekterna själva beskriver byggnadsstrukturen som rationell. Planlösningarna avslöjar hemligheten: tydliga linjer, tydliga funktionella samband och goda orienteringsmöjligheter tack vare tillräckliga referenser till utsidan gör att byggnaden med över fem tusen kvadratmeter användbar yta framstår som trivsam även för nyinflyttade.

DSBG har utformats med tanke på att lärare, studenter och gäster inte bara ska kunna arbeta här, utan att byggnaden ska bli ett levande rum för alla inblandade. Konceptet är redan bekant från SANAA:s Rolex Learning Centre (RLC) i Lausanne. I Basel förverkligas det dock med en mindre gest. Medan RLC är en inåtvänd organism, är byggnaden av Stern Zürn Architekten och Caesar Zumthor Architekten ständigt medveten om omvärlden. Den inbjuder till att lägga sina egna ambitioner åt sidan för en kort vandring över Brüglingen-slättens vackra ängslandskap – eller åtminstone de omgivande sportgräsmattorna. För övrigt kan detta också hittas inuti, närmare bestämt i den tidigare nämnda gröna färgen på betongytorna.

Designteamet, som består av Stern Zürn Architekten och Caesar Zumthor Architekten, har ägnat mycket tankekraft åt rummens betydelse. Hela avdelningen uppfattas som ett system; varje enskilt rum kan bara ses i relation till de andra. Detta resulterar i s.k. servicerum, t.ex. rum för arbete, forskning och laboratorier. Den nödvändiga byggnadstekniken är synlig i dem. Schemat för vad som betraktas som huvudfunktion och vad som betraktas som stödfunktion är alltså uppfriskande omvänt här. De gemensamma arbetsytorna utstrålar en behaglig känsla av lugn.

Atmosfären i det „levande forskningscampuset“ underbyggs också av idén att cirkulationsutrymmen, rörelseområden och gemensamma utrymmen är utformade som flödande utrymmen. De människor som arbetar, forskar och lär sig i dessa utrymmen representerar en kontinuerlig rörelse som tar bort den vetenskapliga kylan från avdelningen. Centrala korridorer runt innergården ger också första våningen, som huvudsakligen inrymmer laboratorier, känslan av att vara en del av en levande organism. Detta var naturligtvis också arkitekternas avsikt, som använde begreppen sport, rörelse och hälsa som en konstant designidé.

En annan byggnad vid universitetet i Basel är Biocentre av Ilg Santer Architekten, som tekniskt sett är på toppen av sin förmåga.