Ökad säkerhet för barn i offentliga miljöer

Barn uppfattar sin omvärld på ett annat sätt än vuxna. Det är ingen hemlighet. Men vad betyder detta för deras vägar i staden? German Institute of Urban Affairs har nu tagit fram verktyg för att ta reda på mer om hur barn och ungdomar upplever säkerheten.

Konstiga killar på gathörnet, mörka stigar eller övergivna parker – barn och ungdomar tycker inte om dessa saker. Utan att tänka så mycket på det undviker de områden där de inte känner sig bekväma. Om du uppmärksamt följer med ungdomar genom staden eller lyssnar på deras berättelser kommer du att lära dig mycket. De lär sig vilka områden barnen undviker och hur de anpassar sina rutter efter humöret. Detta begränsar ofta deras livsmiljö. Tyvärr vet ansvariga aktörer och vuxna väldigt lite om detta. Det vore viktigt och bra om polisen, de som ansvarar för ungdomsarbetet samt stads- och grönplanerare hade en bättre förståelse för barns och ungdomars behov. Först då kan de engagera sig för barnvänliga och säkra städer. Det är det enda sättet att förbättra barns säkerhet.

Under de senaste 50 åren har barns självständighet minskat betydligt. Detta beror delvis på föräldrarna och deras känsla av otrygghet. Det är de som avgör i vilken utsträckning barnen får röra sig oövervakade i offentliga miljöer. Men barnen själva har också upplevelser av otrygghet som begränsar dem i deras liv i staden. De vill inte och bör inte bara använda „barnens platser“ i staden. De offentligt tillgängliga platserna i våra städer är de centrala lek- och fritidsområdena för barn utanför deras egna hem. Det finns en mängd olika platser som är viktiga för barn och ungdomar.

Gator, torg, parker och öppna platser är särskilt viktiga som platser för appropriering som kan upplevas självständigt. Under sin utveckling utvidgar barn och ungdomar sin rumsliga livsmiljö. Från det egna hemmet expanderar upplevelserummet i en ringform. Så småningom erövrar barnen sitt bostadsområde på egen hand. Med tiden får barn och ungdomar också ett allt större behov av reträttplatser. Där är de inte kontrollerade av vuxna. Där finns möjligheter att träffa och umgås med andra människor. Barn och ungdomar måste därför ha möjlighet och framför allt mod att besöka dessa platser i grannskapet. En känsla av otrygghet får inte hindra dem från att få dessa viktiga upplevelser.

Handbok om säkerhet och barn

German Institute of Urban Affairshar nu tagit framen handbok på temat säkerhet och barn. I boken presenteras tio verktyg för att förbättra säkerheten för barn och ungdomar i det offentliga rummet. Den presenterar metoder som hjälper till att identifiera barnens behov på ett praktiskt sätt. Barnens medverkan spelar här en viktig roll. Det handlar inte om en experts syn utifrån. I handboken från German Institute of Urban Affairs presenteras i stället metoder som bygger på deltagande. Dessa hjälper till att diskutera ämnet säkerhet tillsammans med barn och ungdomar och att utforska deras respektive behov.

I handboken från German Institute of Urban Affairs presenteras olika metoder. De fokuserar alla på en stadsdel eller ett grannskap, dvs. barns och ungdomars omedelbara och dagliga livsmiljö. Endast genom att fokusera på ett förhållandevis litet område kan konkreta situationer registreras och eventuella förändringar initieras. De frågar var, när och varför barn känner och upplever otrygghet.

De metoder som presenteras i handboken hjälper dock inte bara till att identifiera platser där det råder brist på säkerhet. De registrerar också barnens och ungdomarnas respektive bedömningar och hjälper till att analysera dem. På så sätt kan ämnet barn och säkerhet betraktas ur ett tvärvetenskapligt perspektiv. Barnens perspektiv hjälper till att förfina polisens bild av situationen och att stärka brottsförebyggandet i städerna. Dessutom bidrar resultaten till att informera kommunala intressenter och oberoende organisationer och till att planera konkreta åtgärder. När allt kommer omkring kan trygga och barnvänliga stadsdelar bara skapas om polisen, ungdomsvården och stadsplanerarna arbetar tillsammans.

INERSIKI-projektet

Handboken och de metoder som presenteras i den är inte enbart ett resultat av arbetet vid German Institute of Urban Affairs. Institutet har i stället arbetat tillsammans med olika partners på temat barn och säkerhet. Som en del av INERSIKI-projektet samarbetade de med Central Office for Prevention of the Berlin State Office of Criminal Investigation, Institute of Psychology at the University of Hildesheim och Children and Youth Office i Berlin Steglitz-Zehlendorf. Detta forskningssamarbete på temat barn och säkerhet finansierades av det federala ministeriet för utbildning och forskning. Under en period på två år, från 2019 till 2021, arbetade deltagarna tillsammans för att utveckla instrumenten för rumsliga säkerhetsproblem hos barn och ungdomar. Förutom handboken skapades också en webbplats som en del av INERSIKI-forskningsprojektet. Där finns ytterligare material och inspelningar av diskussioner och presentationer på temat barn och säkerhet.

Som en gratis handbok stöder den alla dem som engagerar sig för att hjälpa barn i våra städer. Och det finns många av dem. Det handlar om allt från dem som arbetar med brottsförebyggande åtgärder i städerna, närpoliser, barn- och ungdomsvård, kommunala förebyggande kommittéer och planering av stads- och friluftsområden. Men även aktörer inom bostadsbranschen och institutioner i det civila samhället är intresserade av ämnet barn och säkerhet. Den hjälper därför alla dem som vill utöka det brottsförebyggande arbetet för barn och ungdomar och fokusera på deras subjektiva trygghet. Den är också ett stöd för alla dem som ser barn och ungdomar som jämlika användare av det offentliga rummet. Det ger också information till alla dem som vill skapa användbara och beboeliga utrymmen i städerna för alla befolkningsgrupper.

Det offentliga rummet har många användningsområden. Hemlöshet är ett av dem, även om de flesta människor inte är medvetna om det. Därför ställer den aktuella utställningen „Who’s Next?“ på Münchens arkitekturmuseum vid Tekniska universitetet viktiga frågor om synligheten och osynligheten hos människor som saknar ett hem.