Övning, återkoppling, kunskapsöverföring. En läroplans resa

„Radikalt hållbar!“ Arkitekturskolan i Liechtenstein har omorganiserat sig och anpassat sina kurser till principerna för hållbarhet. Förutom upcycling, cirkulärt byggande och livscykelanalys ingår nu även etik – det är ju trots allt föreläsarna som är ansvariga för studenterna. Daniel Stockhammer svarade på våra frågor.

BAUMEISTER: Var snäll och presentera dig själv kort.

LIECHTENSTEIN SCHOOL OF ARCHITECTURE: Vi är teamet på Liechtenstein School of Architecture (LSA) vid Liechtensteins universitet i Vaduz. Vi har åtagit oss att undervisa och forska om design och konstruktion med socialt, ekologiskt, ekonomiskt och kulturellt ansvar. Med tanke på den sociala förändringen och frågorna om ansvarsfull energi-, mark- och materialförbrukning har vi i år lagt om våra utbildningsprogram och påbörjat en radikal hållbarhetskurs. Inom forskning och undervisning tar vi oss an de mest angelägna frågorna och utmaningarna för arkitektur och rumslig utveckling: från klimatkrisen, resursbrist och urbaniseringsprocesser till utvecklingen av hållbara byggmaterial som lera eller innovativa träapplikationer. Alla våra utbildningsprogram är ackrediterade av Royal Institute of British Architects (RIBA). Genom att samarbeta med internationella partners i gränssnittet mellan vetenskap och praktik är vi det ledande forsknings- och kompetenscentret för hållbar arkitektur och rumslig utveckling i Liechtenstein, Rhendalen i Alperna och den tysktalande regionen med fyra länder. Vi ser oss själva som en fördomsfri tankesmedja för kritisk och kreativ diskussion och handling. Vi kopplar samman globala frågor och svar med regionala utmaningar.

B : Vad arbetar du med på LSA?

L S A : Tillsammans med våra studenter vill vi ta reda på hur den byggda miljön skapas, varför den utformas på detta sätt och hur den bör utformas i framtiden. Vi fokuserar på tvärvetenskaplighet och internationalitet för att möjliggöra jämförelser med andra byggnadskulturer, discipliner och metoder.

„Vi ger arkitekterna färdigheter att möta globala och lokala utmaningar med innovativa och robusta lösningar.“

B : Hur tar du dig an uppgiften rent praktiskt?

LSA: På tre sätt:
1. För att kunna hantera aktuella forskningsämnen mer effektivt och för att bättre integrera unga forskare har vi samlat vår expertis i tvärvetenskapliga specialistgrupper (enheter). Detta gör att vi kan reagera snabbt och flexibelt på samhällets behov. Inom enheten „Urbanism, Architecture & Society“ fokuserar vi på sambanden mellan människor och rum och hur denna kunskap ger verktyg för att hantera angelägna sociala utmaningar. Vår enhet „Urbanism & Spatial Development“ undersöker hur man kan skapa stadsmiljöer med låga utsläpp, som är anpassade till klimatförändringarna, har en biologisk mångfald och är integrerade samt motståndskraftiga bebyggelsestrukturer. Med enheten Sustainable Building går vi i bräschen för en hållbar framtid genom att använda avancerad grön teknik och holistiska metoder och harmonisera arkitektoniska metoder med jordens planetära gränser för att förbättra den globala och lokala livskvaliteten. Inom enheten „Building Heritage & Upcycling“ undersöker vi de materiella och immateriella resurserna i den byggda miljön och utvecklar strategier för att bevara, återanvända och övergå till cirkulära ekonomier, med hänsyn till både historiska värden och framtida ambitioner. Och – sist men inte minst – enheten „Craft & Structure“ behandlar förhållandet mellan material, konstruktion och struktur med avseende på hållbart byggd och tektoniskt sammanfogad arkitektur.

2. med pro bono-projekt: I modulen „Pro Bono“ arbetar vi tvärvetenskapligt med specifika projekt för att genomföra FN:s Agenda 2030 och de 17 målen för hållbar utveckling. Studenterna letar efter partners från fältet med vilka de planerar och genomför projekt för det allmänna bästa – och därmed bidrar till hållbar utveckling i ett regionalt och internationellt sammanhang. Medvetenhet om projektens sociala, politiska, ekologiska, ekonomiska och kulturella relevans är särskilt viktigt för oss. På så sätt förmedlar vi färdigheter som går utöver den normala omfattningen av arkitektutbildningen och utrustar arkitekter med färdigheter för att möta globala och lokala utmaningar med innovativa och robusta lösningar.

3. med „hands on“ på campus: under de senaste åren har våra studenter upprepade gånger engagerat sig i sin campusmiljö och till exempel själva byggt om ett seminarierum för ovanliga former av undervisning och lärande. Modelleringsverkstaden och inredningen i den nyaste universitetsbyggnaden har också utformats och konstruerats av studenterna. Landmärket „Solar Tree“ framför Spoerry-anläggningen, inklusive solcellssystem, och „Alpine Tower“ designades också av studenter.

B : Konfronteras du med fördomar?

L S A : På senare tid har det ofta sagts att arkitekter och planerare fortfarande utbildas på ett sådant sätt att de river många befintliga byggnader och ersätter dem med ohållbara eller alltför extravaganta nya byggnader och därmed bidrar avsevärt till klimat-, resurs- och samhällskrisen. Detta intryck har, åtminstone vid vårt universitet, för länge sedan upphört att stämma överens med verkligheten inom forskning och undervisning. Vi har redan konsekvent anpassat våra utbildningsprogram så att studenterna först lär sig att förstå det befintliga byggnadsbeståndet med dess möjligheter och brister. På grundval av detta utvecklar, testar och analyserar vi sedan gemensamt helhetskoncept för en hållbar vidareutveckling.

B: Vad var en aha-upplevelse i ditt forskningsarbete?

LSA: Förra gången vi gjorde en total översyn av våra utbildningsprogram var för fem år sedan. Då gjorde vi utbildningen väldigt projektcentrerad. Många mindre ämnen integrerades direkt i designstudiorna. Den här pedagogiken var väldigt populär på den tiden. Men konceptet hade också sina fallgropar. Studenterna efterfrågade snart fler föreläsningar, tentor och en mer omfattande och generell kunskapsöverföring. Detta förvånade oss något, men vi tog till oss av kritiken. I höst lanserar vi nu en helt omarbetad kandidatutbildning som möter detta och många andra önskemål. Framför allt under de fyra första terminerna präglas utbildningen återigen i högre grad av grundläggande föreläsningar. Designstudiorna är utformade så att de bygger på varandra, och det finns också många nya ämnen: cirkulärt byggande, livscykelanalyser, upcycling, stadsomvandling eller etik och miljöteori kommer också att vara en del av grundutbildningen i framtiden. Vi fortsätter att betrakta vårt masterprogram som ett „laboratorium“ där studenterna kan välja mellan ett brett utbud av designstudior, seminarier och individuella valmöjligheter för att skräddarsy sina studier efter sina egna intressen och fördjupa sina kunskaper om specifika ämnen. Vi betonar också vikten av att de kommer i kontakt med våra forskargrupper. De specialiseringar som erbjuds motsvarar tematiskt specialistgrupperna. Efter avslutat masterprogram har studenterna möjlighet att genomgå ett doktorandprogram med någon av specialistgrupperna.