Olympiastadion i München

Münchens Olympiastadion med sitt slående tälttak är idag ett av de moderna landmärkena i den bayerska huvudstaden. Den byggdes 1972 inför de olympiska sommarspelen. År 1974 vann det tyska landslaget fotbolls-VM här och Olympiastadion var hemmaplan för FC Bayern München fram till 2005. Du kan läsa allt om den berömda arenan här.

Redan efter första världskriget fanns det planer på att bygga en stor stadion i München för den alltmer populära sporten fotboll. Staden valde dock först att satsa på Teutonia-Platz, en stor öppen idrottsplats som byggdes 1921. I början av den nationalsocialistiska eran diskuterades en stadion för 60.000 till 80.000 åskådare, som skulle likna Reichssportfeld i Berlin. Dessa planer förverkligades dock inte och även under efterkrigstiden möttes idéerna om en stor stadion av ett svalt intresse – trots att München vid den tiden var den enda tyska staden med två Bundesligaklubbar.

Det var först när staden ansökte om sommar-OS 1972 som man beslutade sig för att bygga en stor och modern stadion. Den byggdes på det i stort sett obebyggda Oberwiesenfeld, som skulle bli idrottsanläggningens mittpunkt. Tack vare närheten till stadskärnan kunde staden marknadsföra sig med mottot „De korta avståndens Olympia“, vilket bidrog till att spelen tilldelades delstatshuvudstaden.

År 1964 anordnade staden München en arkitekttävling för planeringen av en stor stadion. Kontoren Henschker från Braunschweig och Deiss från München vann med sin stadionplan för 100.000 åskådare. Planerna var en del av ett övergripande koncept som även omfattade en multihall och en simbassäng. År 1966 meddelade IOK att München skulle tilldelas spelen.

De ursprungliga planerna för stadionbygget kritiserades dock för sin brist på stadsmässig sammanhållning. För det tyska arkitektförbundet var det viktigt att undvika monumentalitet på grund av Tysklands nationalsocialistiska förflutna. Planerna förkastades därför och en ny arkitekttävling hölls 1967, där ett av förslagen kom från Behnisch & Partner. På grund av tälttakskonstruktionen ansåg juryn till en början att förslaget var för vågat, men jurymedlemmen Egon Eiermann var passionerat positiv till det.

I slutändan vann Behnisch & Partner tävlingen om att utforma Münchens Olympiastadion. Den var avsedd för cirka 80.000 åskådare, imponerade med sin landskapsarkitektur och kännetecknades av sin tälttakskonstruktion. Den uppfyller därmed spelens ledmotiv „mänsklig skala, lätthet, djärv elegans och enhet mellan landskap och natur“.

För att ge plats åt den nya arenan rev arbetarna först terminalbyggnaderna på det gamla flygfältet Oberwiesenfeld. Sommaren 1969 påbörjades byggandet av Werner-von-Linde-Halle, en volleybollhall, den olympiska cykelstadion, den olympiska byn och själva den olympiska stadion. Stationer för tunnelbanan och förortsbanan byggdes också.

Under denna tid rådde en anda av optimism i hela München. Som förberedelse inför OS skapades en ny gågata i stadens centrum mellan Marienplatz och Stachus. Underjordiska visioner förverkligades och många andra byggarbetsplatser skapades för att förbereda staden för de olympiska spelen.

Arkitekten Behnisch och borgmästaren Hans-Jochen Vogel ville att Münchens Olympiastadion skulle vara ett „demokratiskt sportcenter“. De ville skapa en kontrast till de nazistinfluerade olympiska spelen 1936 i Berlin och samtidigt förbättra Münchens rykte.

Olympiastadion i München stod färdig våren 1972 och användes omedelbart för testtävlingar. Den officiella invigningen ägde rum den 26 maj 1972 med en internationell fotbollsmatch mellan Förbundsrepubliken Tyskland och Sovjetunionen. Värdarna vann med 4:1 på den utsålda arenan. Bara en månad senare blev FC Bayern tyska mästare i en match mot FC Schalke 04 på Olympiastadion.

Olympiska sommarspelen 1972 inleddes den 26 augusti 1972 på Münchens Olympiastadion. De främsta användarna av stadion under spelen var friidrottarna och fotbollsspelarna. Den festliga stämningen fick dock ett abrupt slut den 5 september 1972 i och med gisslandramat i München: den palestinska terrororganisationen „Svarta september“ mördade två medlemmar av det israeliska laget och tog nio andra som gisslan. Den misslyckade räddningsaktionen ägde rum 18 timmar senare. Dagen därpå hölls en minnesstund på Olympiastadion. Efter attacken var det många som krävde att de olympiska spelen skulle ställas in. Trots att tävlingarna sköts upp en dag fortsatte de.

Förresten: Du kan läsa mer om de olympiska spelen 1972 här.

Efter sommar-OS 1972 användes stadion främst för FC Bayerns hemmamatcher. Klubben hade sin bas på Münchens Olympiastadion fram till 2005. Fotbolls-VM 1974 hölls också delvis på Olympiastadion, liksom landslagsmatcher, friidrottstävlingar, kulturella och religiösa evenemang och sedan 1982 även konserter. År 2002 hölls även Europamästerskapen i friidrott på Münchens Olympiastadion.

När den stod klar var Olympiastadion den näst största arenan i Tyskland efter den då föråldrade Olympiastadion i Berlin. Den är en av efterkrigstidens viktigaste byggnader och var hjärtat i FC Bayern München fram till dess att Allianz Arena byggdes. Redan under spelen berömde reportrar runt om i världen den speciella stadionarkitekturen med sin tälttakskonstruktion som „lätt och elegant“. Än i dag anses taket på Münchens Olympiastadion vara mycket modernt och långt före sin tid. Konsthistoriker anser att konstruktionen är den mest betydelsefulla byggnaden i München på grund av dess form, transparens och genomskinlighet. År 2015 fick Frei Otto, arkitekten bakom tälttaket, Pritzkerpriset för sitt livsverk. Olympiataket är hans mest kända verk.

Inbäddningen av stadion i landskapsarkitekturen enligt Günter Behnischs design ses också som något positivt än idag. Planerarna motstod „faran med gigantism“ och valde istället byggnader som smälte in harmoniskt i den olympiska parken. På grund av arenans jordstruktur verkar den inte så stor för besökarna, men utsikten in i huvudarenan är desto mer överraskande.

Münchens Olympiastadion med sin tälttakskonstruktion är sedan 1997 en kulturminnesmärkt byggnad, liksom hela Olympiaparken. Arenan skyddas fram till 2080 av upphovsrätten, som numera innehas av Günter Behnischs son Stefan Behnisch. Under denna tid får arenan inte rivas och endast förändras i mindre omfattning.

Idag är Olympiastadion München en multifunktionell stadion i München med knappt 70.000 sittplatser. Förutom fotbolls- och sportevenemang äger många kulturella evenemang rum här, från Cirque du Soleil till musikkonserter och den tyska schackligan.

I slutet av 2015 hade mer än 50 miljoner åskådare besökt Münchens Olympiastadion. Sedan den professionella fotbollen flyttade till Allianz Arena är det färre besökare på Olympiastadion, cirka 100.000 per år. En stor attraktion är tälttaket, som besökarna kan klättra upp på med hjälp av klätterutrustning. Högst upp finns en reprutschkana som leder in till stadion.

Olympiastadion är öppen dagligen från kl. 9.00 och stänger kl. 17.00 eller 18.00 beroende på månad. Biljettreservationer är inte nödvändiga. Inträde utan guidad tur kostar 3,50 euro per person. Guidade turer på temat sport och arkitektur, tälttaksturen samt flying fox-flygning och rappellering in på stadion kan bokas på plats eller online.

Du kan läsa allt om Olympiastadion i Berlin här. Vi presenterar också ännu fler arenor här.