Kathrin Lange är sedan den 1 juni chefskonservator vid Stiftelsen Preussiska slotten och trädgårdarna Berlin-Brandenburg. Skulpturkonservatorn är född 1967 och är utbildad stenskulptör och kvalificerad konservator. Hon har arbetat på stiftelsen i Potsdam sedan 1991. Vår korrespondent i Berlin, Uta Baier, har talat med henne om hennes nya befattning, Potsdams skönhet och det speciella med restaurering i Potsdam med omnejd.
Varför blev du stenskulptör?
Det är ett fantastiskt yrke! Jag kommer från Röbel an der Müritz, där jag kunde titta på en stenskulptör som arbetade med monumentvård. Eftersom jag ville specialisera mig på hantverk och konst var det precis vad jag ville göra efter skolan. Sedan bestämde jag mig för att läsa vidare på universitet. Jag tycker att kombinationen av hantverk och restaurering, kunskapen om produktions-, vittrings- och konserveringsprocessen är perfekt.
Detta är inte längre den vanliga utbildningsvägen för restauratörer.
Vilket jag verkligen beklagar, för om jag inte vet hur man gör en skulptur, om jag inte vet hur man återställer ett saknat veck i ett plagg, ett saknat finger i en natursten, då har jag färre alternativ när det gäller att välja restaureringsalternativ. Det tycker jag är synd.
Du har arbetat för stiftelsen Preussiska slott och trädgårdar i Potsdam i 26 år. Har du aldrig funderat på att sluta?
Om jag inte hade varit i Potsdam skulle jag alltid ha försökt komma hit. Man måste hitta arbetsförhållandena i ett kompetenscentrum som Potsdams restaureringscentrum någon annanstans. Jag njuter av kontakten med kollegor över hela världen, men i jämförelse inser jag att vi har en mycket bra situation här i Potsdam.
Sedan början av juni har du haft möjlighet att aktivt forma denna situation som chefskonservator. Vad kommer du att förändra?
Jag tycker att förändring är ett väldigt svårt ord. För mig handlar det om att utveckla det som redan finns. Vi är en erkänd institution, vi har fantastiska specialistområden med hög kompetens. Vi behöver utveckla dessa ytterligare. Det är det som är mitt mål.
Och vad är det du vill vidareutveckla?
Restaureringsavdelningen är med sina närmare 60 medarbetare en mycket stor avdelning – både nationellt och internationellt. Avdelningarna är specialiserade på grafik/papper och måleri, textil, glas/keramik, trä och metall, arkitektur/vägginramning och skulptur. Det finns en avdelning för förebyggande konservering, ett fotolaboratorium och ett separat naturvetenskapligt laboratorium. Målet är att utöka detta kompetenscentrum och att vara närvarande och uppfattas som ett sådant både inom och utanför stiftelsen. Vi kommer också att arbeta intensivt med frågor som rör PR, främjande av unga talanger och skydd av kulturföremål.
Vilka uppgifter är du särskilt upptagen med just nu?
Nästa år flyttar vi in i den nya centraldepån – med 40.000 föremål. Vi börjar också planera för det särskilda investeringsprogrammet II. 400 miljoner euro av dessa pengar kommer att användas för att starta och genomföra stora projekt.
Vilka är det, till exempel?
Restaureringen av Peacock Island Palace, de romerska baden, takrenoveringen av Nya palatset med alla parapetskulpturer. Det här är enorma projekt som jag är mycket angelägen om att utveckla en övergripande restaureringsstrategi för tillsammans med stiftelsens övriga avdelningar.
Men du kommer med största sannolikhet inte att utföra något mer arbete själv.
Jag tillträdde faktiskt tjänsten som chefskonservator med ett leende på läpparna och en tår i ögat. Men jag insåg förstås hela tiden att jag i den här positionen inte längre skulle restaurera saker själv. Men jag kommer att kunna designa mer. Det hoppas jag i alla fall.
Du sökte tjänsten som chefskonservator först när du hade anställt ny personal inom ditt specialområde, skulpturkonservering. Kommer generationsväxlingen att vara ett problem även inom andra specialistområden?
Att främja unga talanger kommer att vara en stor fråga eftersom många anställda kommer att gå i pension under de närmaste åren. Vi kommer att behöva investera i utbildning av konservatorer i framtiden. Samarbetet med praktikanter och volontärer har minskat kraftigt under de senaste åren, delvis av ekonomiska skäl, men förhoppningsvis kommer det att förändras. Vi har redan samarbeten med Potsdam University of Applied Sciences. Vi behöver utöka och integrera liknande program inom alla områden inom en snar framtid.
Har du egentligen någon favoritplats inom stiftelsen?
Det är verkligen svårt att säga. Det finns så många magiska, drömlika platser. Bara Sanssouci Park erbjuder många olika platser som jag tycker särskilt mycket om beroende på mitt humör: Marlygarten, Charlottenhof eller snart Neptunusgrottan igen – här kan man inte bara ha en favoritplats. Det handlar om vilken mental situation jag befinner mig i, vad jag behöver och då hittar jag utrymme, trånghet, historia, ensamhet eller sällskap – allt finns där.
Allt om stiftelsen för de preussiska slotten och trädgårdarna: www.spsg.de