Pedagogiskt landskap i byn Vendegies-sur-Ecaillon

En oansenlig liten by i norra Frankrike, egentligen inte en plats för stor arkitektur. Men Vendegies-sur-Ecaillon i Frankrike har fått ett nytt dagis, ritat av Studio Rijsel, som smälter in i bykärnans struktur och ändå sticker ut.

Den nya École maternelle i det lilla samhället Vendegies-sur-Ecaillon ligger mitt i den lilla byn. Inbäddad mellan kyrkan och den ombyggda prästgården, dockad till skolan och i mitten av byns strukturer, är den nya byggnaden en överraskande syn. Tillsammans med grundskolan bildar det nya daghemmet nu ett skolkomplex som smälter in i byns heterogena byggnadsstruktur och varierande topografi på ett känsligt sätt.

Den nya förskolan består av en solid, central struktur, från vilken ett T-format block skjuter ut mot grundskolan. Detta förbinder Ecole Maternelle, skolan för de allra minsta, med den närliggande grundskolan. Tillsammans kompletterar de två utbildningsanläggningarna därför en heterogen struktur av byggnader och öppna ytor, vilket är typiskt för en småskalig, utvecklad bystruktur som Vendegies-sur-Ecaillon. Endast det mäktiga kyrktornet är synligt på långt håll och höjer sig över allt annat. I övrigt, mitt i byns centrum, är det nästan omöjligt att se vilken öppen yta som tillhör vem och vilken byggnad som har vilken funktion. För byn spelar detta ingen roll, eftersom det nya daghemmet stärker byns centrum och därmed banar väg för framtiden för den lilla staden i Frankrikes norra utkant.

Förskolans mittpunkt är en nästan rektangulär byggnad i två våningar som inrymmer klassrum och aktivitetsrum. Denna centrala byggnad täcks av ett traditionellt sadeltak, vilket skapar en stor volym av utrymme. Taket skjuter ut långt i den öppna ytan mot sydost och skyddar och skuggar de stora fönstren som vetter mot innergården. I slutet av det lutande taket är den fria höjden endast 2,10 meter. Det kan tyckas lågt, men motsvarar höjden på de närliggande byggnaderna och barnens skala.

Förskolans innergård sträcker sig som en förlängning av det generösa takutsprånget. En mur av klinkertegel skjuter ut i terrängen som en förlängning av gavelväggarna och omsluter detta utomhusområde. Ett litet förråd i tegel är insprängt i den omgivande muren. Det öppnar sig som ett litet hus mot förskolans innergård. Samtidigt lutar det sig mot prästgården. På så sätt skapar det en strukturell kontrapunkt till dagisbyggnadens volym och säkerställer samtidigt att de befintliga och nya byggnaderna passar ihop.

Det smala kvarteret, som förgrenar sig från förskolans huvudbyggnad i väster, rymmer ett väderskyddat pausrum. Det skapar en förbindelse till den intilliggande skolbyggnaden och vetter samtidigt mot de omgivande gröna öppna ytorna. Det ligger i rät vinkel mot förskolebyggnaden med dess klassrum och aktivitetsrum. Rummen nås också via en stor, glasad korridor med utsikt över skolgården. Härifrån når man också de sanitära anläggningarna. Denna accessyta fångar upp skolans rytm, det är här livet pulserar. En glasridåvägg ger en vy över denna livliga zon från utsidan och låter samtidigt ljus tränga in i byggnadens inre.

Båda byggnaderna, den voluminösa förskolebyggnaden och den filigrana paushallen, är tillverkade av metallramar. Detta material passade bäst med tanke på platsens begränsningar och projektets ekonomiska bärkraft. Utformningen påminner dock också om de jordbruksskjul som är en del av byns image och som präglar det omgivande landskapet. Förskolans fasad och det stora takutsprånget påminner därför också om enkla jordbruksbyggnader. Här dominerar enkla träpaneler och ytor och bärande element i metall. Det tredje materialet i byggnaden, fasadernas och den omgivande murens klinkertegel, hänvisar också till omgivningen. Många av de gamla byggnaderna i byns centrum, däribland kyrkan, är byggda i tegel.

Arkitektfirman Studio Rijsel beskriver sig själv som en förening av motsatser. De ser sig själva som en plats för tillverkning, skapande och liv. Bilderna och collagen på hemsidan vittnar om detta. På så sätt visar arkitekterna en mängd olika medier som tillsammans symboliserar studions arbete. Namnet på studion, „Rijsel“, påminner om teamets rötter, staden Lille i Flandern och dess rötter i norra Frankrike. Samtidigt står det för en geografisk öppenhet mot departementet, regionen, Paris och de stora belgiska metropolerna Antwerpen, Gent och Bryssel. Grundarna av Studio Rijsel, Edouard Cailliau och Thomas Lecourt, har arbetat tillsammans på sitt eget kontor sedan 2007, efter nästan tio år tillsammans på ett erkänt kontor i Lille.

Med Porta 1070 har deras kollegor från OSK-AR Architecten skapat en extraordinär skola i en före detta kyrka. Här visar vi projektet i Anderlecht.