Återupptäckten av en bortglömd teknik från 1800-talet
I samband med restaureringen av orgellådan i Mariakyrkan i Bad Breisig kunde författaren återupptäcka en numera bortglömd designteknik från 1800-talet. Tekniken gjorde det möjligt att snabbt och enkelt tillverka och designa ytor med konstgjord träådring. Tillsammans med ett tryckeri rekonstruerades den historiska tekniken med „peel-off paper“ och applicerades på orgelhuset.
Kort beskrivning av orgeln och dess historia
Orgeln i Mariakyrkan i Bad Breisig är en ny orgel som byggdes mellan 1755 och 1759 av orgelbyggaren Johann Friedrich Constabel (1690-1762) för S:t Lamberts kyrka i Aurich (Ostfriesland).
För utformningen av den typiska „Hamburg-fasaden“ lämnade Constabel 1755 in en första skiss av skulptören David Benjamin Opitz, som dock inte förverkligades. Ytterligare en design av Opitz fungerade sedan som modell för möbelsnickaren Vogeler från Jever, som tog över snickeriarbetet. Lådan är tillverkad av barrträ i en ramkonstruktion.
Imiterat trä och avskalningspapper
Peel-off-papper uppfanns och utvecklades på 1800-talet för att man skulle kunna producera den populära ytdesignen billigare: Vem som helst kunde själv applicera en träådring. Idag finns det jämförbara tekniker med moderna material, t.ex. foliering. Dessa kan appliceras på nästan alla material och används ofta inom fordonsindustrin.
I den historiska tekniken användes press-on-papper, där själva ådringen eller marmoreringen trycktes på ett lösligt mellanskikt, t.ex. gelatin. När det trycktes på det förfuktade underlaget lossnade det och blev kvar där efter att det bakre papperslagret tagits bort. Dessa papper användes ofta flera gånger av ekonomiska skäl, och kornbilden blev svagare för varje gång.
Du kan läsa mer om detta ämne i RESTAURO 6/2014.