Brädorna, 113 numrerade stycken som förvaras i museets magasin, är det s.k. Damaskusrummet, en rikt målad rumspanelering som skapades 1810/11 och vars restaurering Anke Scharrah följde i över tjugo år. Den var också så viktig för henne eftersom hon visste att det bara fanns ett fåtal ursprungliga rumspaneler kvar. Många har omarbetats, förändrats, slipats ner – beroende på ägarnas mode och smak.
Som restauratör förde hennes intresse för rumsinredningarna henne fyra gånger till den amerikanska samlaren Doris Dukes privata egendom Shangri La på Hawaii, som numera är ett museum och utbildningscentrum för islamisk konst. Den första inbjudan att hålla en föreläsning där om syriska rum kom 2004 och innehöll instruktionen att utöver föreläsningen endast ta med sig en baddräkt.
Tacksamhet är ett ord som Anke Scharrah ofta använder. Hon betonar att hon „fick lov“ att bo i hus med fantastiska rumsinredningar. När hon arbetade i Syrien för mer än tjugo år sedan knackade hon och en syrisk arkitektvän på dörren till dessa gamla hus och förklarade att hon var intresserad av panelen. Hon blev insläppt och inbjuden, trots att en del av husägarna vid den tidpunkten inte var medvetna om panelens betydelse. Men de gillade uppenbarligen den nyfikna, öppna och intresserade restauratören. „När jag var i Syrien före kriget fick jag alltid ett meddelande på min syriska mobiltelefon som frågade om jag ville se ett annat rum.“ Det gjorde hon. Alltid.