26.12.2025

Translated: Event

Pritzkerpriset 2020 tilldelades Yvonne Farrell och Shelley McNamara

Pritzkerpriset 2020

Prisvinnarna: Yvonne Farrell (t.v.) och Shelley McNamara från Grafton Architects. Foto: Alice Clancy

2020 års Pritzker Architecture Prize har tilldelats de irländska arkitekterna Yvonne Farrell och Shelley McNamara. Därmed är antalet kvinnliga vinnare uppe i fem av totalt 48. Priset, som är på 100.000 dollar, är den viktigaste utmärkelsen inom branschen i världen.

„Arkitektur“, säger Yvonne Farrell, „kan beskrivas som en av de mest komplexa och viktiga kulturella aktiviteterna på planeten.“ Pritzkerprisvinnarens ord är stora, och det är även hennes idéer. Sedan 1978 har Farrell tillsammans med Shelley McNamara drivit Grafton Architects i Irlands huvudstad Dublin. De två har alltid trott på arkitekturens integrerade betydelse för miljön och kulturen, på det faktum att arkitektur kan – och bör – få människor och miljö att röra på sig trots allt det statiska.

Prisvinnarna: Yvonne Farrell (t.v.) och Shelley McNamara från Grafton Architects. Foto: Alice Clancy
Luigi Bocconi-universitetets byggnad i Milano, Italien. Foto: Federico Brunetti
Foajén till Luigi Bocconi-universitetet i Milano. Foto: Federico Brunetti
Urban Institute i Irland. Foto: Ros Kavanagh
Universitetsområdet i Lima, Peru. Foto: Iwan Baan
Det geometriska arrangemanget är typiskt för Graftons byggnader. Foto: Iwan Baan

Generositet, engagemang, ansvar

Farrell beskriver konsten och hantverket i sitt yrke som ett „rumsligt fenomen“, vilket gör att hon känner sig extra hedrad över att ha tilldelats Pritzkerpriset, som delades ut första gången 1979 och vars vinnare inkluderar namn som Norman Foster, Rem Kohlhaas och Gottfried Böhm. Samtidigt blir det tydligt hur sällsynt det har varit med kvinnor i toppen av Pritzkerprisets historia. Tiden var och är mogen för att hedra geniala kvinnliga arkitekter.

Duon har redan uppmärksammats för sitt arbete flera gånger, senast med Royal Gold Medal 2020, den högsta utmärkelsen för arkitektur i Storbritannien. År 2018 var Farrell och McNamara curatorer för Venedigbiennalen. Som alltid framstår de som ett smart och blygsamt team, väl medvetna om att magnifika och funktionella byggnader kan uppstå och växa fram i två kvinnors huvuden, men att de skulle vara hopplöst förlorade om det inte fanns något team som kunde fullborda och förverkliga denna tillväxt och framväxt.

Juryn betonade detta sätt att arbeta i sitt utlåtande. Den berömde deras generositet gentemot kollegor, deras orubbliga engagemang för att skapa utmärkt arkitektur med ansvarsfull hänsyn till miljö och natur, deras förmåga att tänka kosmopolitiskt samt respektera varje byggnads och plats individualitet.

Människor, byggnader och natur på tre nivåer

De två Grafton-arkitekterna, som också undervisar, är alltid på jakt efter en relation, om inte en symbios, mellan människor, miljö och byggnader. De vill hitta lösningar för att integrera alla dessa tre enheter – och de lyckas. Massiva betongkonstruktioner som Luigi Bocconis universitetsbyggnad i Milano framstår inte som monstruösa eller malplacerade bredvid de söta spårvagnarna som tuffar förbi i Milanos stadskärna, utan snarare som förvånansvärt välplacerade.

Detsamma gäller campus för UTEC-universitetet i Lima i Peru. Palmer omger det futuristiskt utseende byggnadskomplexet, vars interiörer är en sammanvävd geometrisk labyrint. Här blir arkitekturen till skulptur utan att förlora sitt syfte, en slags bländande vit sten i trafiken. Bakom den ligger bergskedjorna. Människor, byggnader och natur är förskjutna på tre nivåer. Som i en välkomponerad målning.

Nach oben scrollen