Ladakh ligger i västra Himalaya och kännetecknas av skrynkliga berg i alla nyanser av brunt, grått och lila, med ljusgröna fält i floddalarna. När du närmar dig syns vita, kubformade hus och röd- och vitmålade tempel och den förvånansvärt tydliga gränsen mellan vegetation och öken. Här har man under de senaste åren genomfört ett restaureringsprojekt som krävt särskild känslighet och realisering.
Foto: Heike Pfund
Restauratör från Achi-föreningen rengör målningar i Chuchig-zhal-templet i Wanla, foto: Heike Pfund
Det rödvita Avalokiteshvara-templet i Wanla ligger på en klippa ovanför byn, foto: Heike Pfund
Samtal med Drupon Dada Norbu, foto: Hilde Vets)
Samtal med Drupon Dada Norbu, Foto: Björn Bühler
Byn Kanji med Tsuglag-khang-templet, foto: Heike Pfund
Väggmålningar med lermineral i Tsuglag-khang-templet i Kanji, foto: Heike Pfund
Restauratör från Achi Association rengör Tsuglag-khang-templet i Kanji, foto: Heike Pfund
Restauratörer från Achi-föreningen konserverar målningar i Tsuglag-khang-templet i Kanji, foto: Heike Pfund
Restauratören överlämnar bomullspinnarna till floden i närvaro av den munk som ansvarar för templet, foto: Hilde Vets
Att rengöra väggmålningar i buddhistiska tempel kan vara en lovande uppgift. Experter kan avgöra vilken rengöringsmetod som är bäst, men finns det en annan sida av rengöringen än den tekniska? I en diskussion med medlemmar av Drikung Kargyü-orden i Ladakh framkom intressanta andliga aspekter. Drupon Dawa Norbu, meditationsmästare vid klostret i Lamayuru, och Konchok Tinlas Kakapa från Kanji var vänliga nog att förklara för oss vad som mer händer under reningen och varför de smutsiga bomullspinnarna inte ska kastas bort.
Läs mer om detta i RESTAURO 01/2015!