Rött läslandskap

Luxemburgs nationalbibliotek har fått en ny byggnad av den Münsterbaserade arkitektbyrån Bolles+Wilson. Under de mer än 15 år som gått mellan tävlingen och färdigställandet har byggnaden kommit långt – både bokstavligt och bildligt talat.

När den nya byggnaden för Münsters stadsbibliotek, ritad av Julia Bolles och Peter Wilson, invigdes 1993 var pressens reaktioner på den unga byråns design entusiastiska. De två arkitekterna hade vunnit tävlingen sex år tidigare med ett förslag som satte en helt ny ton i Münsters stadskärna. Till skillnad från många andra tyska städer hade man i Münster efter kriget beslutat att återuppbygga den till stora delar förstörda stadskärnan i samma stil som förkrigstidens stadsbild. Det nya biblioteket saknade å andra sidan allt vad historia heter. Ändå integrerades det på ett skickligt sätt i den befintliga samlingen.

Även om Bolles och Wilson tog fasta på den gamla stadskärnans småskalighet i sin design, hittade de ett formspråk och en materialitet som tidigare var okända i Tyskland. Den stora formen har tydliga skulpturala drag, utan att låna från t.ex. 1970-talets brutalism. Arkitekterna delade upp byggnaden i två delar med en gränd, så att förbipasserande praktiskt taget går genom läsesalen. Biblioteket blir en levande del av stadsväven.

Atmosfäriska akvarellskisser. Teckningar: © BOLLES+WILSON

Bolles+Wilson har nu funnits i över 40 år, varav 32 år i Münster, dit kontoret flyttade 1989. Julia Bolles och Peter Wilson undervisade båda vid olika universitet under många år. Gång på gång fick deras byrå också möjlighet att genomföra viktiga projekt utomlands. Ändå kunde eller ville de aldrig ansluta sig till kretsen av stora tyska kontor. I grund och botten är de fortfarande lite som kontorsplatsen Münster: en självsäker provins som inte behöver snegla mot Berlin, Köln eller Düsseldorf.

Med färdigställandet av Storhertigdömet Luxemburgs nationalbibliotek, mer än 25 år efter stadsbiblioteket i Münster, har Bolles och Wilson återigen lagt fram sina idéer för detta byggprojekt. Det långa tidsglappet är något bedrägligt, eftersom kontoret vann tävlingen om projektet redan 2003, men när byggnaden förverkligades 2014 var nästan ingenting sig likt från den ursprungliga designen. Det var framför allt en sak som inte längre var densamma, nämligen byggarbetsplatsen.

Arkitekterna hade ursprungligen planerat att omvandla en befintlig byggnad: Nationalbiblioteket skulle flytta från en förfallen byggnad i stadskärnan till Robert Schuman-byggnaden. Komplexet var från början av 1970-talet Europaparlamentets första säte. Det ligger precis intill Philharmonie av Christian de Portzamparc, som invigdes 2005, och Museum of Contemporary Art MUDAM av Ieoh Ming Pei, som öppnade 2006. Detta skulle ha skapat ett anmärkningsvärt kulturellt forum på Kirchbergplatån mittemot Luxemburgs historiska stadskärna. Ombyggnadsprojektet visade sig dock vara svårt och 2009 beslutade Luxemburgs parlament att nationalbiblioteket skulle få en helt ny byggnad bara två kilometer längre ut från staden.

Det „europeiska“ Luxemburg med sina banker och EU-institutioner sträcker sig längs Avenue Kennedy mellan de gamla och nya platserna. Här har stora namn inom den moderna arkitekturen satt sin prägel. Mittemot nationalbiblioteket ligger till exempel Gottfried Böhms Deutsche Bank Representative Office, som stod klart 1991. Den nya luxemburgska spårvägen har trafikerat Kirchberg Plateau sedan 2017. Tack vare linjen längs Avenue Kennedy har biblioteksområdet goda förbindelser med stadens centrum.

Trots den annorlunda byggplatsen kunde Bolles och Wilson i stort sett behålla grundkonceptet i sin design. De placerade Nationalbibliotekets foajé på den lägsta punkten på byggplatsen vid Avenue Kennedy. I den motsatta änden, nära Kirchbergs krön, ligger bokmagasinen. Arkitekterna har planerat det som en fem våningar hög, sluten betongkub. Läsesalen sträcker sig mellan foajén och bokmagasinen. Från foajén leder flera trappstegsformade gallerigolv upp till magasinkubens „tak“. Där finns en stor läsnivå. Arkitekterna har täckt hela det storskaliga „läslandskapet“ med ett enormt trätak. Stora triangulära takfönster lyser upp hallen. Administrations- och specialläsningsrum omsluter den på sidorna.

Bibliotekets exteriör domineras av storformatsskivor av röd, enfärgad betong, som arkitekterna använt för att klä in sin byggnad. Plattornas ytor har behandlats på olika sätt. Resultatet är ett färgspel som påminner om röd sandsten. Bolles och Wilson använde däremot en vit färg för fönsterlisterna och entrépartiet, som ser ut som om det har skurits in.

Fasadens vackraste element är det lilla „tornet“ med vilket arkitekterna betonar gathörnet mellan Avenue Kennedy och Boulevard Adenauer. Det ger biblioteket ett nästan pittoreskt utseende. De upprepade trianglarna i och runt byggnaden framstår däremot som något manierade.

Huvudsyftet med projektet var att utveckla ett hållbart bibliotek. Området under bottenvåningens platta är utformat som ett kylrum på bottenvåningen. Ett fotovoltaiskt system är installerat på taket. Det finns också ett system för kontrollerad nattkylning. Där det var möjligt tog arkitekterna hänsyn till kraven på cirkularitet i de material som användes. Det stora trätaket som sträcker sig över läsesalen symboliserar Bolles och Wilsons strävan att utveckla hållbar arkitektur.

Kommer Storhertigdömet Luxemburgs nationalbibliotek att bli en lika stor framgång för Bolles och Wilson som det mycket mindre stadsbiblioteket i Münster? Förmodligen inte. Detta beror inte nödvändigtvis på kvaliteten i deras design. Snarare handlar det om att den plats där de till slut kunde uppföra sin byggnad saknar lite charm. Den charm som den ursprungligen planerade platsen mittemot Luxemburgs historiska stadskärna skulle ha haft. Eller charmen i Münsters stadskärna med sina sandstensgula gavelhus, mot vilka Bolles och Wilsons kvartssekelgamla biblioteksskulptur fortfarande utgör en spännande kontrast.

Fortfarande inte tillräckligt med temat? Arkitekterna på Korteknie Stuhlmacher har förvandlat ett före detta kloster till ett vackert bibliotek.