Med hjälp av högpresterande skannrar liknande de som används som kroppsskannrar har forskare vid Georgia Institute of Technology i Atlanta undersökt en 1600-talsmålning och kunnat visualisera alla lager i dess struktur
Alexandre Locquet förbereder skanningsprocessen. Foto: Alexandre Locquet
Eftersom många gamla målningar från tiden före 1700-talet har mycket tunna färgskikt har det tidigare inte varit möjligt att exakt analysera och avbilda enskilda färgskikt. Detta beror på att den teknik som hittills använts endast har kunnat känna igen och undersöka enskilda lager som är 0,15 till 0,1 millimeter tjocka. Med hjälp av högpresterande skannrar liknande de som används som kroppsskannrar kunde David Citrin och hans kollega Alexandre Locquet, båda forskare vid Institute of Technology vid Georgia Techs School of Electrical and Computer Engineering i Atlanta, undersöka en målning från 1600-talet och visualisera alla lager i dess struktur.
Det är nu möjligt att urskilja lager som bara är 0,02 millimeter tjocka. Särskilda färgpigment kan ännu inte särskiljas från varandra med denna teknik. Men forskarna hoppas på framtiden. Målningen av en „bedjande madonna“ („Madonna in Preghiera“) från den italienske målaren Giovanni Battista Salvi da Sassoferratos (1609-1685) verkstad på Musée de la Cour d’Or i Metz skannades med en icke-destruktiv, kommersiellt tillgänglig terahertzskanner. En sådan skanner består av en våggenerator vars signaler reflekteras på olika sätt av de olika lagren.
En puls på en terahertz användes. Med hjälp av en dator som använder sig av en signalbehandlingsteknik – sparsitybased time domain – analyserades data och en tredimensionell karta av bilden skapades. Användningen av denna teknik är avgörande, säger David Citrin, eftersom forskarna i åratal har försökt läsa rådata från skannrarna. Signalerna måste dock bearbetas för att man ska få fram användbara data. „Man måste koppla ihop terahertzsignalerna med signalbehandlingen för att det verkligen ska bli någon skillnad“, säger David Citrin. En liknande teknik används också inom geologin för att identifiera olika lager av berg och lokalisera oljefält.
Med hjälp av denna teknik kunde forskarna identifiera de olika lagren i målningen – baslager, imprimatura, underritningar, den synliga bildytan och ett lager fernissa. Detta avslöjade också en gammal, tidigare okänd restaurering, eftersom färglagren var mycket tjockare i detta område. „Med den här tekniken kan vi i hög upplösning se vad som finns under ytan på en målning, vilken teknik som använts för att framställa den och vilka skador som finns“, förklarar Alexandre Locquet, som arbetar som forskare i Metz i Frankrike. Enligt Locquet kan den här tekniken ge ny information till konsthistoriker och även viktig information om restaurering och konservering av målningar.
Läs mer i RESTAURO 8/2020.