Stiftelsen Preussiska Kulturarvet (SPK) har återlämnat och återköpt två viktiga verk av konstnären Max Slevogt till arvingarna till konsthandlaren och förläggaren Bruno Cassirer i Berlin. Verken „Porträtt av Bruno Cassirer“ och „Bruno Cassirers far på sin dödsbädd“ förvärvades till Alte Nationalgalerie med stöd av Ernst von Siemens Foundation. Återlämnandet av Slevogt i Berlin utgör därmed ytterligare ett viktigt steg i processen att komma till rätta med förlusten av kulturegendom till följd av nazisternas förföljelser.
Efter en överenskommelse med Bruno Cassirers arvingar kunde SPK förvärva "Porträtt av Bruno Cassirer" av Max Slevogt med hjälp av Ernst von Siemens stiftelse. Nationalgalleriet, SMB / Jörg P. Anders
Båda verken kommer från Bruno Cassirers (1872-1941) samling. Han var en respekterad förläggare, gallerist och hästuppfödare som var nära förknippad med impressionistiska konstnärer som Max Liebermann och Max Slevogt. I ett pressmeddelande meddelade SPK att trots avsaknaden av bevis för att målningarna en gång funnits i Cassirersamlingen, har man på grundval av många indikationer dragit slutsatsen att de två Slevogt-målningarna en gång funnits i samlingen. Ett utbyte hölls därför med arvingarna från början av 2023. Detta utbyte ledde slutligen till att målningarna återlämnades och därefter återköptes av SPK. I enlighet med Washingtonprinciperna nåddes en „rättvis och skälig lösning“.
Målningens proveniens var som följer: Västberlins statliga museer fick verken på 1960-talet från konsthandlaren Wolfgang Gurlitt. „Porträtt av Bruno Cassirer“ förvärvades från Gurlitts galleri i München 1961 för 5.800 DM, medan „Bruno Cassirers far på sin dödsbädd“ donerades till samlingen av Wolfgang Gurlitt 1963. Det var inte möjligt att spåra proveniensen för något av verken. Enligt proveniensforskningen finns det dock indikationer på att Gurlitt förvärvade verken 1944 vid en tvångsauktion som organiserades av finansdirektören i Berlin-Brandenburg, vilket kan utläsas av Gurlitts korrespondens.
Utställning av verken efter återlämnandet
Tack vare stöd från Ernst von Siemens Art Foundation kan verken nu stanna kvar i Alte Nationalgalerie. „Porträtt av Bruno Cassirer“ visas sedan den 4 mars 2025 i den permanenta utställningen på första våningen. Det andra verket, „Bruno Cassirers far på sin dödsbädd“, kommer att visas från och med 2026.
Hermann Parzinger, ordförande för SPK, understryker: „Jag är mycket tacksam mot Bruno Cassirers arvingar för de alltid konstruktiva diskussionerna och för deras vilja att sälja båda verken till stiftelsen efter återlämnandet. Detta köp möjliggjordes faktiskt tack vare det generösa stödet från Ernst von Siemens Kunststiftung – tack så mycket för det också.“
För Bruno Cassirers arvingar var det viktigt att verken blev kvar i Berlin, vilket framgår av ett uttalande: „Bruno Cassirer dog i Oxford, men det är lämpligt att dessa porträtt av honom och hans far får ett permanent hem i Berlin. Vi är tacksamma mot professor Parzinger och hans kollegor på SPK för deras arbete med detta fall och för det samarbete som har gjort det möjligt att äntligen rätta till denna historiska orättvisa.“
Även verket "Cassirers far på dödsbädden" av Slevogt har återlämnats och förvärvats av SPK. Det kommer att ställas ut i Alte Nationalgalerie från 2026. © bpk / Nationalgalerie, SMB / Andres Kilger
Familjen Cassirer
Återlämnandet av Slevogt i Berlin visar också på familjen Cassirers tragiska historia. Från 1898 drev Bruno Cassirer och hans kusin Paul „Bruno & Paul Cassirer Kunst- und Verlagsanstalt“ i stadsdelen Tiergarten i Berlin. De representerade bland annat de viktiga impressionistiska konstnärerna Max Liebermann och Max Slevogt. Bruno Cassirer var också vän med Slevogt. Kusinerna Cassirer avslutade sitt samarbete 1901: Paul tog över ledningen av galleriet, medan Bruno fortsatte att leda „konstinstitutet och konstförlaget“. Nationalsocialisternas maktövertagande 1933 ledde till allt fler repressalier mot judiska medborgare, däribland familjen Cassirer. År 1937 återkallades Bruno Cassirers medlemskap i Reichsschrifttumskammer, vilket hindrade honom från att fortsätta sin yrkeskarriär. År 1938 emigrerade han till England, där han slutligen dog 1941. Hans förlag i Berlin upplöstes redan 1938 och tillgångarna, som bland annat omfattade hans konstsamling och hus, konfiskerades och realiserades mellan 1941 och 1944.
Återlämnandet av Slevogts verk är i linje med tidigare återlämnanden från SPK till arvingarna. Redan 2002 återlämnades 156 grafiska blad, 145 tuschteckningar av Max Slevogt samt verk av Lovis Corinth och Karl Walser. Illustrerade böcker, teckningar och tryck från Berlins statsbibliotek följde 2016.
Läs mer om detta: Ett konstverk återlämnades också till de rättmätiga arvingarna på Lenbachhaus i München för en tid sedan.