Stenhuggare mot barnarbete

Förbundsförbundet för tyska stenhuggerier fortsätter att ta ställning mot allt barnarbete i hela världen och inom alla områden. Det man motsätter sig var och är dock en ogrundad allmän misstanke mot stenhuggare och deras produkter samt det ensidiga kravet på att stenhuggarföretag ska kunna visa upp bevis för hela värdekedjan.

Hur ska detta krav genomföras? „Tänk om varje modebutik skulle vara tvungen att bevisa att de skjortor eller jeans som säljs har producerats utan exploatering“, säger förbundskapten Gustav Treulieb. Han hänvisar till tidigare uttalanden från förbundet där stenhuggarna redan klagat på att politiker och administratörer försöker lösa globala marknadspolitiska problem på de små hantverksföretagens bekostnad. I och med den aktuella domen får stenhuggeriföretagen återigen möjlighet att fritt utöva sitt yrke. Samtidigt är det nu upp till politikerna i delstaterna att definiera fasta standarder för certifiering och dess konkreta genomförande. Enskilda beslutsfattares godtyckliga beslut är inte längre möjliga. Målet är dock att hålla en nära kontakt med städerna och kommunerna och utveckla gemensamma lösningar. Dessa kan ta sig mycket olika uttryck: I en tid när människor är mycket mer bekymrade över hållbarhet och ekologi kan vi till exempel arbeta tillsammans för att fokusera mer på europeisk natursten och öka medvetenheten.

Förbundsförbundet kommer dessutom att fortsätta att uppmuntra sina medlemmar att i form av ett frivilligt åtagande visa att deras produkter i grunden är emot barnarbete. De certifieringsföretag som är verksamma i länder där barnarbete påstås förekomma i stenbrott har till uppgift att övervaka och utbilda i Tyskland. Detta får dock inte innebära att man genom orealistiska krav eller ensidigt PR-arbete i grunden hindrar en yrkeskår från att bedriva sin verksamhet. Målet måste i stället vara att utbilda slutkonsumenten, men även de politiska beslutsfattarna, och att ställa dem till svars. Stenhuggarna står för sitt hantverk med rena stenar – företrädesvis från Tyskland och andra europeiska länder. Att uttrycka minnet av avlidna människor med en personlig gravsten har en lång tradition i Tyskland och många andra europeiska länder. Gravstenen är en återspegling av namn och levnadsdatum. Den avlidnes personlighet, yrke eller hobbies väcks till liv genom den speciella designen och materialet. Den ibland mycket känsloladdade kampanjen „Barnblod på gravstenar“ är ett fundamentalt och ensidigt brott mot denna tradition. Många av de drabbade ställs inför en samvetsfråga som varken de eller stenhuggarna kan besvara på egen hand, eftersom de inte har tillgång till relevant information.

Delstatsregeringen har nu en skyldighet att identifiera och erbjuda lämpliga kontrollåtgärder. Det sänder fel signaler om frågan om att „undvika barnarbete“ i den offentliga debatten fokuseras på en enda produkt, som för många sörjande är en viktig och framför allt mycket känslomässig aspekt av minnet och minnesstunden, särskilt som det finns många alternativ inom naturstenssektorn.