15.09.2025

Project

Stoa169: En konstnärs pelarsal på landsbygden

Flera personer går in i en öppen pelarsal med färgglada pelare. Stoa169 är alltid öppen för alla besökare. Foto: © Stiftelsen STOA169

Stoa169 är alltid öppen för alla besökare. Foto: © Stiftelsen STOA169

I september 2021 invigdes den andra delen av „Stoa169“, som ligger sydväst om Polling i Pfaffenwinkel-regionen i Oberbayern. 121 heterogent utformade pelare bär upp det platta taket på konstnärens pelarsal. Den öppna strukturen inbjuder besökarna att kliva mellan pelarna och uppleva konsten på nära håll.

Över 100 konstnärer under ett och samma tak

Att platsen mitt ute på landsbygden är en del av konceptet kan besökarna uppleva redan på vägen till Stoa169. Konstnärernas kolonnhall, som ligger på en jordbruksäng, kan endast nås till fots eller med cykel. (Information om tillgängligheten finns på projektets webbplats).

Skogspartier och en krök i floden Ammer omger den plats där Stoa står. Byggnaden, som är öppen på alla sidor och har en kvadratisk planlösning, reser sig på ett litet avstånd från träden. Över 100 konstnärer från cirka 50 länder har designat 3,90 meter höga pelare för projektet. Tillsammans bär de upp det platta taket på den 1.600 kvadratmeter stora hallen.

Vy in i en korridor i en pelarhall, solen skiner igenom mellan pelarna. Öppningarna i taket och golvplattan ger ljus och låter regnvatten rinna av. Foto: © STOA169 Foundation
Öppningarna i taket och bjälklaget ger ljus och gör att regnvatten kan rinna av. Foto: © STOA169 Foundation

Ett öppet tak för ljus och regn

Innan besökaren kommer in i hallen, som är tillgänglig från alla håll, kan blicken vandra från pelare till pelare och dröja kvar vid starka färger, oväntade former och ytor. Det faktum att pelarna delvis skymmer varandra, beroende på var man befinner sig utanför hallen, inbjuder besökaren att kliva mellan pelarna. Då kan besökaren upptäcka fler detaljer och uppleva konsten på nära håll.

De flesta av de 121 pelarna är placerade i rader om elva och innehåller bärande strukturpelare av betong eller stål. De kvadratiska takplattorna vilar på enkla, kvadratiska kapitäl. Några av pelarna är inte bärande. Ovanför dem finns större platsgjutna betongplattor som vilar på de intilliggande pelarna.

Kvadratiska öppningar bryter igenom de enskilda takelementens mitt och för in ljus och regn i hallens inre. Öppningarna återspeglas i golvplattan. De grusfyllda fördjupningarna gör att regnvattnet kan rinna av.

Stoa169 som en symbol för fred och solidaritet

„En öppen hall för ett öppet samhälle, det är Stoa169“, sammanfattar Dr Gerald Meier, ansvarig för projektets press- och PR-arbete, under en rundvandring i Konstnärernas kolonnhall.

Initiativtagare till Stoa169 är konstnären Bernd Zimmer. Han blev känd i Berlin i slutet av 1970-talet som en av de „Junge Wilde“ och en av representanterna för „Heftige Malerei“. Under en resa i södra Indien vintern 1989/90 inspirerades han av portikerna och korridorerna i hinduiska tempel och helgedomar till att skapa en hall med kolonner designade av konstnärer. Efter ytterligare en resa till Indien 2016 började konstnären, som sedan 1984 är bosatt i Polling, att förverkliga sin idé.

Stoa169 är tänkt att bli en „symbol för internationell solidaritet och fred“. „En hall som bärs upp av över hundra individuellt utformade pelare, skapade av konstnärer från alla kontinenter, skulle bli en symbol för gränslöshet, fredlig samexistens och respekt för andras frihet.“ Så här beskriver Zimmer sin idé om Artists‘ Column Hall på projektets webbplats.

Den här videon visar byggandet av den första fasen av Artists‘ Column Hall i snabb rörelse.

YouTube

Mit dem Laden des Videos akzeptieren Sie die Datenschutzerklärung von YouTube.
Mehr erfahren

Video laden

Öppning i två steg

Den icke-vinstdrivande „STOA169 Foundation“, som grundades i november 2016, är sponsor och operatör av Künstlersäulenhalle. Förutom byggandet ansvarar stiftelsen även för underhållet. Precis som med hallen stöds projektet av ett antal olika donationer och bidrag. Stoa169 har bland annat fått finansiering från Kulturfonds Bayern.

Konstnärerna valdes ut av en expertjury, där Zimmer samt flera konsthistoriker och curatorer ingick. Konstnärerna deltog i Stoa169 utan arvode; kostnader för material och transport täcktes. Medan vissa konstnärer färdigställde pelarna och levererade dem till hallen i ett stycke, skapades andra pelare på plats.

Dessutom kunde konstnärerna fritt välja material, form och teknik. Det fanns endast specifikationer vad gäller höjd och bredd – det senare med ett visst spelrum. I hallen finns följaktligen verk av skulptur, måleri och fotografi samt konceptuell konst.

Planeringstillstånd beviljades av Weilheim-Schongaus distriktskontor redan 2017; grundstenen lades den 17 november 2019 och den första av konstnärskolonnerna restes slutligen i april året därpå. Den officiella invigningen av den första byggfasen med 81 pelare ägde rum i september 2020. Ett år senare, i september 2021, invigdes den andra delen.

Den här vyn över salen ger en uppfattning om de olika konstnärskolonnernas mångsidighet. Foto: © STOA169 Foundation
Utsikten in i salen ger en uppfattning om mångsidigheten hos de olika konstnärskolonnerna. Foto: © STOA169 Foundation

121 pelare designade av konstnärer

Under projektets gång minskades antalet kolonner från 13 gånger 13 till elva gånger elva. Trots detta behöll pelarsalen sitt namn Stoa169, som hänvisar till det ursprungligen planerade antalet pelare.

I hallens geometriska mitt finns en bred, reflekterande kolonn i rostfritt stål utan författare. Precis som kolonnernas placering i sin helhet inte följer någon hierarki, bidrar detta beslut också medvetet till att inte placera en konstnär i centrum. Trots detta kommer det att finnas 121 kolonner i Stoa169 som är utformade av konstnärer: Inte långt från den centrala pelaren har konstnären Flatz planterat en platan i en av öppningarna i golvplattan. Det här är den enda av konstnärens pelare som bryter mot det regelbundna arrangemanget av pelarna i salen.

Starka färger och oväntade former i Stoa169

En pelare som „Connection“ drar blickarna till sig bland annat på grund av sin färgrikedom. Den är skapad av den portugisiska konstnären Joana Vasconcelos och består av enskilda, utskjutande kuber som är placerade koncentriskt runt pelaraxeln. Samtidigt ifrågasätter „off duty“ av Ayşe Erkmen – en marmorpelare som slutar en bra bit under taket – besökarnas eventuella förväntningar på en pelare. Vid första anblicken har Erwin Wurms överdimensionerade gurka inte heller mycket gemensamt med klassiska kolonnarrangemang.

Den kinesiska konstnären Ma Qiushas pelare „I Am Invisible“, som är omsluten av mossa, har en mjuk yta. Den tar upp den natur som omger hallen. Fler och fler kolonner och detaljer kan upptäckas när du går genom hallen. Ytterligare information och konstnärernas egna uttalanden om sina idéer och koncept ges till besökarna i en broschyr som finns tillgänglig på plats eller alternativt i en app.

Till höger i förgrunden slutar Ayşe Erkmens kolonn en bra bit under takplattorna. Två rader längre bort står Ma Qiushas mossbeklädda kolonn. Foto: © STOA169 Foundation
Till höger i förgrunden slutar Ayşe Erkmens kolonn en bra bit under takplattorna. Två rader längre bort står Ma Qiushas mossbeklädda kolonn. Foto: © STOA169 Foundation

Inte alla positiva till projektet

Det var inte alla Pollingbor som var positiva till planen för konstnärernas kolonnhall. Olika tidningar rapporterade om olika kritikpunkter mot Stoa169, bland annat oro för naturskydd, missnöje med godkännandeprocessen eller den planerade platsen. Enligt uppgifter i Merkur kritiserade ett antal lokalinvånare bland annat det faktum att projektet inte hade kommunicerats till allmänheten tidigare och att omröstningen om byggandet av projektet inte hade ägt rum offentligt i kommunfullmäktige.

Dessutom påpekades i en artikel i tidningen Süddeutsche Zeitung från januari 2021 att projektet gränsade till områden som skyddas av EU:s habitatdirektiv. Advokaten Richeza Herrmann, som kommer till tals i artikeln, kritiserar bland annat att projektet har beviljats privilegierad status som byggprojekt.

Bernd Zimmer och Pollings dåvarande borgmästare Felicitas Betz anordnade i april 2019, efter att projektet och protesterna mot det blivit kända, ett informationsevenemang för att söka dialog och svara på frågor från medborgarna. Enligt SZ var Pollingborna också mycket positiva till detta evenemang, även om godkännandeprocessen och platsen kritiserades. När det gäller den icke-offentliga godkännandeprocessen uppgav Zimmer senare i SZ-artikeln från januari 2021 att vi lever i en representativ demokrati och att beslutet därför var upp till kommunfullmäktige. I en gräsrotsdemokratisk omröstning skulle beslutet ha tagits mot projektet, eftersom människor var emot förändring, modernitet och postmodernism.

Höga besökssiffror vid Stoa169

Covid-19-pandemin skapade också utmaningar under genomförandet. Till exempel försenades transporten av vissa pelare och konstnärerna kunde inte själva resa till platsen. Den första skadan på en pelare, verket „Beloved Martina“ av den colombianska konstnären Carlos Motta, som blev känd i början av 2022, har sedan dess reparerats. Konstnärernas kolonnhall var välbesökt redan från början och uppskattas nu ha besökts av 150.000 besökare.

Starka färger, oväntade former - när man ser STOA169 på långt håll blir man nyfiken på att upptäcka konsten på nära håll. Foto: © Erwin Rittenschober/STOA169 Foundation
Starka färger, oväntade former - när man ser STOA169 på långt håll blir man nyfiken på att upptäcka konsten på nära håll. Foto: © Erwin Rittenschober/STOA169 Foundation

Stoa169 och naturen

En blommande äng ska skapas runt pelarsalen. De angränsande områdena kommer även i fortsättningen att användas för jordbruksändamål. På hela området, som är 35.000 kvadratmeter stort, är den bebyggda ytan mindre än fem procent. Inga ytterligare byggnader planeras i direkt anslutning till Stoa169.

För besökare som kommer med bil har kommunen nu skapat avgiftsbelagda parkeringsplatser norr om Kolonnhallen. De som kommer med tåg kan stiga av i Weilheim och antingen ta bussen till Polling, göra en kort vandring eller ta med sig cykeln för resten av resan. På så sätt kommer besökarna inte bara i kontakt med själva hallen, utan också med det omgivande landskapet på vägen dit.

Upptvättade flip-flops, en sotig trädstam och staplade oljefat

Dessutom behandlar enskilda konstnärskolonner naturrelaterade teman som klimatförändringar och miljöföroreningar. En färgstarkt mönstrad pelare, med tre giraffhuvuden som sticker ut från den övre tredjedelen av axeln, är tillverkad av gamla flip-flops. Det sociala företaget „Ocean Sole“ från Kenya, som skapar konstverk av sandaler i plast som spolats upp, skapade dessa för Stoa169 på inbjudan av Bernd Zimmer.

Den australiensiska konstnären Fiona Halls pelare, en bränd och sotig trädstam med avsågade grenar, riktar besökarnas uppmärksamhet mot klimatförändringarnas konsekvenser. Konstnären hänvisar till den alltmer förödande omfattningen av skogsbränder i Australien. Siffrorna på grenstubbarna är en del av Fibonacci-sekvensen, som också kan återfinnas om och om igen i naturen – som i arrangemanget av trädgrenar.

En kolonn av oljefat med logotyper från välkända oljebolag slutar i blommor och blad, även de tillverkade av metall. Enligt konstnären Sokari Douglas Camp påminner designen om korintiska pelare. Tematiskt anspelar den på spänningen mellan de negativa konsekvenserna och de tekniska landvinningarna vid utvinning och användning av råolja. Oljan utvinns i Douglas Camps hemregion, Nigerdeltat i Nigeria, och påverkar miljön både där och globalt. Samtidigt uppmärksammar hon de många sätt på vilka denna råvara används i många vardagsprodukter.

Vad framtiden har att erbjuda för Stoa169

Stoa169 är alltid öppen för besökare och är utformad för att stanna kvar permanent på sin plats. I vissa delar av hallen finns det fortfarande en oformad betongpelare. Detta beror delvis på att ankomsten av några av konstnärskolonnerna har försenats. Å andra sidan kommer ytterligare åtta pelare, som står i en diagonal rad från hallens nordvästra till sydöstra hörn, att färdigställas först i framtiden.

Varje år utformar en internationell konstakademi en av dessa pelare. Rosenkranz-klassen från konstakademin i München inledde denna serie av „akademipelare“. En andra pelare designades av Schabus-klassen vid University of Applied Arts i Wien. Det är alltså inte bara mångsidigheten hos de redan färdigställda pelarna som gör att man gång på gång kan göra nya upptäckter. Besökarna kommer också att kunna se helt nya verk på framtida resor till Stoa169.

Nedan hittar du en lista över konstnärer på Stoa169 (fr.o.m. 2022).

Första byggfasen:

  • Ackermann, Franz (Tyskland)
  • Adéagbo, Georges (Benin)
  • Akoto-Bamfo, Kwame (Ghana)
  • Alkara, Ovadia (Israel)
  • Amankul, Shaarbek (Kirgizistan)
  • Angelidakis, Andreas (Grekland)
  • Anzinger, Siedfried (Österrike)
  • Asmani, Rozbeh (Iran)
  • Baragurra, Margaret (Australien)
  • Brandl, Herbert (Österrike)
  • Cole, Willie (USA)
  • Cucchi, Enzo (Italien)
  • Czarnecki, Gina (Storbritannien)
  • Douglas Camp, Sokari (Nigeria/Grobritannien)
  • Erkmen, Ayşe (Turkiet)
  • Fischer, Roland (Tyskland)
  • Flatz, Wolfgang (Österrike)
  • Freyer, Achim (Tyskland)
  • Frommelt, Martin (Liechtenstein)
  • Fuchs, Paul (Tyskland)
  • Gaga, Justine (Kamerun)
  • Gerz, Jochen (Tyskland)
  • Glas, Johann/Glas, Matthias (Tyskland)
  • Gupta, Subodh (Indien)
  • Hagenberg, Roland (Österrike)/Azuma Makoto (Japan)
  • Hall, Fiona (Australien)
  • Halley, Peter (USA)
  • Hernández, Diango (Kuba)
  • Herrera Rashid, Lorena (Mexiko)/Hupperich, Endy (Tyskland)
  • Hödicke, K.H. (Tyskland)
  • Horn, Rebecca (Tyskland)
  • Huhina, Maheatete Norbert (Polynesien)
  • Ikemura, Leiko (Japan)
  • Jetelová, Magdalena (Tjeckien)
  • Klauke, Jürgen (Tyskland)
  • Kneffel, Karin (Tyskland)
  • Kowanz, Brigitte (Österrike)
  • Lang, Nikolaus (Tyskland)
  • Lee, Kuei-Chi (Taiwan)
  • Lehmann, Jens (Tyskland)
  • Lewandowsky, Via (Tyskland)
  • Loginov, Andrei (Belearus)
  • Man, Daniel (Storbritannien/Tyskland)
  • Matsutani, Takesada (Japan)
  • McKeever, Ian (Storbritannien)
  • Melhus, Bjørn (Tyskland)
  • Mingiedi Tunga, Mega (Kongo)
  • Oehlen, Markus (Tyskland)
  • Ólafsdóttir, Sigrún (Island)
  • Orsto, James Gregory (Australien)
  • Paladino, Mimmo (Italien)
  • Palmer, Laurie (USA)
  • Radermacher, Norbert (Tyskland)
  • ROBOTLAB (Tyskland)
  • Rohling, Gerd (Tyskland)
  • Sapountzis, Yorgos (Grekland)
  • Schabus, Hans (Österrike)
  • Scherer, Yves (Schweiz)
  • Scully, Sean (Irland)
  • Sieverding, Katharina (Tjeckien/Tyskland)
  • Signer, Roman (Schweiz)
  • Sonfist, Alan (USA)
  • Spoerri, Daniel (Rumänien)
  • Stiller, Wolfgang (Tyskland)
  • Sun Xun (Kina)
  • Svenungsson, Jan (Sverige)
  • van Liefland, Joep (Nederländerna)
  • Vopava, Walter (Österrike)
  • Voth, Hannsjörg (Tyskland)
  • Weiner, Lawrence (USA)
  • Wurm, Erwin (Österrike)
  • Zimmer, Bernd (Tyskland)
  • Zoderer, Beat (Schweiz)

Andra byggfasen:

  • Aycock, Alice (USA)
  • Azzam, Tammam (Syrien)
  • Bergmann, Benjamin (Tyskland)
  • Bernstein, Judith (USA)
  • Bonvicini, Monica (Italien)
  • Bühler, Sebastian (Tyskland)/Lukas, Timur (Tyskland)/Man, Daniel (Storbritannien/Tyskland)/Prüfer, Maximilian (Tyskland)/Ziegletti, Marco (Tyskland)
  • Cabrita Reis, Pedro (Portugal)
  • Chernysheva, Olga (Ryssland)
  • Durham, Jimmie (USA)
  • Evans, Mary (Nigeria)
  • Gillick, Liam (Storbritannien)
  • Green, Nathan Randall (USA)
  • Hildebrandt, Gregor (Tyskland)
  • Jaar, Alfredo (Chile)
  • Karavan, Dani (Israel)
  • Khan, Osman (Pakistan)
  • Kilpper, Thomas (Tyskland)
  • Kwade, Alicja (Polen)
  • Lehmann, Lara Mali (Tyskland)
  • Liu Wei (Kina)
  • Ma Qiusha (Kina)
  • Metzel, Olaf (Tyskland)
  • Motta, Carlos (Colombia/USA)
  • Namislow, Leo Leander (Tyskland)
  • Ocean Sole Group (Kenya)
  • Okore, Nnenna (Nigeria)
  • Rentmeister, Thomas (Tyskland)
  • Rittenberg, Joseph Gallus (Österrike)
  • Rückriem, Ulrich (Tyskland)
  • Sierra, Santiago (Spanien)
  • Si-Quin, Timur (Mongoliet/Kina/Tyskland)
  • Strunz, Katja (Tyskland)
  • Suntag, Noh (Korea)
  • Talavera, Fefe (Brasilien)
  • Teng Chao-Ming (Taiwan)
  • Vasconcelos, Joana (Portugal)

Akademins pelare:

  • Academy of Fine Arts München (Jakob Gilg, Aki Kiefer, Mira Mazumdar, Karolin Nirschl, Paula Pongratz, Moritz Steffel, Milena Wojhan)
  • Die Angewandte, Wien (Jonathan Dellago, Sophie Heizinger, Georg Holzmann, Gea Kalkhof, Sarah Pleier, Raphael Pohl, Martin Sommer)

Ännu mer konst i det offentliga rummet: från juni till augusti 2022 kommer en rosa trappa att leda upp till taket på Het Nieuwe Instituut i Rotterdam. Läs mer här: MVRDV The Podium.

Nach oben scrollen