Enligt en analys från Centre for Higher Education Development Gütersloh var det fler kvinnor än män som studerade vid tyska universitet för första gången under vinterterminen 2021/22. Trenden är inte annorlunda inom arkitektur. Sedan 2006 har fler kvinnor än män avslutat sina studier där. Trots detta är de fortfarande underrepresenterade på kontor och vid universitet. Karin Hartmanns bok „Schwarzer Rolli, Hornbrille“ (Svarta Rolli, hornbågade glasögon) belyser de många aspekter av systemisk diskriminering som är vanliga i branschen.
Vad den handlar om:
I början av sin bok noterar Karin Hartmann skillnaden mellan antalet unga kvinnliga arkitektstudenter och antalet kvinnor som faktiskt arbetar senare i livet. Under bokens gång gör hon en resa genom olika tidsepoker och institutioner och belyser diskrimineringens många aspekter. Boken är indelad i flera kapitel, bl.a. „Perception of female architectural history“, „Learning architecture“ och „Do women design differently?“. I slutet finns en intervju med arkitekten och professorn Afaina de Jong.
Vad kännetecknar författaren:
Karin Hartmann är frilansande arkitekt. Efter att ha grundat kontor i Dresden och Paderborn fördjupade hon 2011 sitt intresse för byggnadskultur. Hon grundade Zwischenstadt-föreningen, arbetade som konsult vid Federal Institute for Research on Building, Urban Affairs and Spatial Development (BBSR) i Bonn och är projektledare för främjandet av byggnadskultur vid Baukultur NRW. Hon är också ordförande för architektinnen-initiativet NW.
Det är ett inspirerande uttalande:
„Det är fortfarande spännande att observera vad denna rädsla för feminisering betyder för arkitektens professionella image, som kommer att förändras i grunden för att möta utmaningen med klimatförändringarna. För att ‚vårda‘ och ‚oroa‘ sig för det befintliga byggnadsbeståndet krävs vissa kvaliteter med kvinnliga konnotationer.“ (S. 37)
Detta är ett tankeväckande uttalande:
„Tänk om arkitektutbildningen inte längre var så brutal i sin feedback? Tänk om den handlade mer om att ifrågasätta eller om vi närmade oss den från en position av lugn eller ‚omsorg‘? – Afaina de Jong“ (s. 298)
Baksidestexten är uppfylld eftersom:
Baksidestexten utlovar en omfattande undersökning av den exkluderande arbetskulturen för kvinnor inom arkitektur. Detta är uppfyllt.
Denna kunskap från boken är något att skryta med:
Historien om Eileen Gray, som 1929 skapade det spektakulära huset E.1027, kan tas vidare som ett exempel på osynliggörandet av kvinnliga arkitekter. Detta togs senare tillvara av ingen mindre än Le Corbusier. Han målade väggarna – tvärtemot sin övertygelse om att måleri förstör väggen – och gav guidade turer. Han listades sedan upprepade gånger som upphovsman till byggnaden. Det var inte förrän år 2000 som Eileen Gray officiellt erkändes som arkitekt.
Mer klassisk än trend, för att:
… feminism och jämställdhet inte är några trender. Hartmann sammanför i sin bok många olika typer av information som läsaren kan använda som underlag för vidare diskussion.
I ett nötskal
Haptik:
Boken med sitt rosa mjuka omslag känns bra i handen. Sidorna av matt papper är behagliga att bläddra i.
Design:
Layouten är tydligt organiserad i avsnitt och underavsnitt. Typografin är minimalistisk och gör det lättare att hitta i boken.
Läsflöde:
Hartmann skriver ömsom skarpt, ömsom nyktert – men alltid begripligt. Hon tar läsaren med lätthet genom texterna och lyckas även förmedla mer komplexa eller „ansträngande“ sammanhang på ett fängslande sätt.
Visuellt språk:
Enskilda grafiska element och projektbilder understryker det textuella innehållet.
Information:
Hartmann lyckas få till en balanserad blandning av statistiska fakta och personliga bakgrunder. Detta gör hela spektrumet av individuell, strukturell, institutionell och historisk diskriminering påtaglig.
Vad som i övrigt är viktigt:
Boken är gripande. Och arg. Men den inspirerar också människor att bryta igenom befintliga strukturer. Så att jämställdhet inte längre bara förblir en tom fras i branschen. Och så att branschen kan arbeta tillsammans för en mer ekologiskt och socialt rättvis värld. För att uttrycka det med Afaina de Jongs ord: „[Jag] är ibland så besviken över att vi fortfarande måste ta itu med frågan om jämställdhet när vi står inför denna enorma klimatkris.“
Du kan beställa boken „Schwarzer Rolli, Hornbrille“ från jovis Verlag.
Fler spännande – och feministiska – bokrecensioner hittar du här.