04.06.2025

Translated: Wohnen

Thürwachterhaus i Ingolstadt

Bygga i befintliga byggnader Renovera

Thürwachterhaus nära stadsporten i Ingolstadt. Ombyggt av BÜRO MÜHLBAUER. Foto: Ralph Feiner

Ingreppet är småskaligt, platsen central. Thürwachterhaus ligger i utkanten av Ingolstadts gamla stadskärna, mindre än 50 meter från Taschentorturm – en av de tre sista stadsportarna som finns kvar i den bayerska fästningsstaden. Området kännetecknas av smala gränder, småskaliga byggnader och ett stadsrum som inte definieras av stora gester, utan av skala och täthet. Här passar projektet av BÜRO MÜHLBAUER in i den befintliga strukturen med en exakt ombyggnad – och omtolkar typen av urbana bondgårdar.


Inventarier som en resurs

Det ursprungliga komplexet bestod av ett bostadshus, en ekonomibyggnad (ladugård) och en liten innergård. Fram till nyligen var ensemblen i stort sett bevarad i sin historiska volym, om än i ett strukturellt prekärt tillstånd. Uppgiften: att omvandla den till fyra moderna bostadsenheter – med respekt för den befintliga byggnadsstrukturen, men utan museala överväganden.

Tillträde till platsen sker fortfarande via en smal sidogata. Därifrån öppnar sig den lilla innergården – inte en trädgård, utan snarare ett öppet utrymme med en utilitaristisk karaktär som är typisk för stadsgårdar. Planlösningens grundstruktur har behållits. Under renoveringen delades huset upp i tre separata lägenheter: en lägenhet på bottenvåningen och två maisonette-lägenheter ovanför. Totalt 180 kvadratmeter bostadsyta delades upp här. Den rumsliga organisationen följer mindre rutnätet för den ursprungliga användningen än de nya kraven i dagens levnadsstandard.

Exploderad vy av BÜRO MÜHLBAUER
Planlösning för BÜRO MÜHLBAUER
Avsnitt av BÜRO MÜHLBAUER

Ladugård med betongskal

Det mer intressanta ingreppet är den före detta ladugården. Där man förr lagrade hö finns nu ett trevåningsradhus med 90 kvadratmeter boyta. Den yttre kubaturen har behållits – men volymen har omstrukturerats helt och hållet. I den befintliga byggnaden har arkitekterna placerat en rymdhållande betongkonstruktion som både ger den nya tillbyggnaden ett statiskt stöd och definierar dess utformning. Gjutningen utfördes med handgjorda brädformar, vilket ger ytan en robust textur – som fortfarande syns i interiören.

Kontrasten mellan gammalt och nytt är inte eftersträvad, utan framhävs. Exponerad betong möter restaurerade balkar, tydliga gränssnitt möter spår av användning. Den ursprungliga takstolen har restaurerats och frilagts av snickaren. Den spänner nu över en öppen sekvens av rum som sträcker sig från bottenvåningen till under taknocken. Ett centralt luftrum förbinder våningarna vertikalt – galleri, kök och matplats är förskjutna ovanför varandra. Det är en rumslig dramaturgi som utvidgar den smala planlösningen utan att överexponera den.


Innergård med minne

Den lilla innergården har också omorganiserats. Landskapsarkitekten professor Maurus Schifferli från Bern utformade området utifrån dess ursprungliga användning som gödselstack – men utan någon historisk rekonstruktion. Istället formulerar innergården en exakt referens: en något upphöjd sittgrupp markerar högens tidigare position, flankerad av två inhemska växter – klätterhortensia och mullbärsträd. Designen avstår från dekorativa element och ser istället sig själv som ett funktionellt utomhusutrymme med rumsligt djup.

Förbindelsen mellan inne och ute hålls medvetet öppen. Stora öppningar på bottenvåningen i den nya betongbyggnaden vetter mot innergården, vilket ger ljus, utsikt och rörelse mellan byggnadsdelarna. Innergården är inte en trädgård i traditionell mening, utan en plats där man kan tillbringa tid – och som sådan är den en integrerad del av det arkitektoniska konceptet.

Foto: Ralph Feiner
Foto: Ralph Feiner
Den ombyggda takstolen. Foto: Ralph Feiner

Slutsats: ombyggnad med attityd

Thürwachterhaus avstår från kreativa överdrifter. Istället förlitar man sig på robusta material, tydliga strukturer och en kontrollerad dialog mellan den befintliga byggnaden och ingreppet. Beslutet att bygga en inre betongstruktur i den tidigare ladugården kan ha motiverats inte bara av design utan också av ekonomiska överväganden – men den är exakt genomförd och formellt återhållsam nog för att inte dominera ensemblens karaktär.

Projektet förblir lokalt förankrat utan att vara provinsiellt. Det visar att stadsutveckling också kan ske i liten skala – och att det varken krävs patos eller ikonografi för den arkitektoniska behandlingen av den befintliga byggnaden. Bara attityd.

Läs också: Ombyggnad av en ekonomibyggnad i Basel.

Nach oben scrollen