I vår nya Stein-serie „Seizing opportunities“ delar vi med oss av vår kunskap om tillvägagångssätt som företag kan använda för att nå långsiktig framgång. Vad döljer sig bakom begreppet designtänkande? STEIN har talat med en expert på designtänkande och bett stenhuggare att förklara hur metoden kan vara till nytta i det dagliga arbetet inom deras bransch.
David Kelley, Terry Winograd och Larry Leifer utvecklade design thinking vid Stanford University i Kalifornien som ett koncept för kreativ problemlösning. „Grundtanken bakom design thinking är att framför allt tvärvetenskapliga team kan skapa genuina, enastående innovationer. Processen med design thinking syftar till att samla så många olika erfarenheter, åsikter och perspektiv på ett problem som möjligt. Design thinking har utvecklats ur industridesignen. Det är därför främst inriktat på utveckling av innovativa produkter och tjänster som är centrerade kring mänskliga behov“, står det i inledningen på kreativitätstechniken.info. Men vad innebär egentligen design thinking, hur löser man ett problem och vad innebär det?
Design thinking omfattar olika faser plus förberedelser. Enligt designtänkaren och designern Tobias Greissing från Wittighausen i Baden-Württemberg är förberedelserna särskilt viktiga. „I den här fasen definieras problemet på ett öppet sätt. Det är viktigt att alla deltagare ser samma problem. Samtidigt måste en lämplig miljö skapas på en inspirerande plats. Helst ska det vara flera, upp till tolv personer från olika delar av företaget, t.ex. från försäljning och redovisning, men även praktikanter och VD samt externa specialistdeltagare kan utvidga kretsen“, förklarar Greissing, som också regelbundet undervisar i ämnet design thinking i form av seminarier inom hantverkssektorn. Enligt Greissing är förutsättningen för en design thinking-process att man kan öppna sig för ämnet och är redo för förändring. „För många människor har helt glömt bort hur man är kreativ – de strävar bara efter att arbeta effektivt.“ Förberedelserna följs av sex faser i design thinking-processen, som alla deltagare går igenom tillsammans.
Den första fasen handlar om att förstå problemet. Deltagarna får en gemensam förståelse för ämnet och förstår sammanhanget. I den andra fasen går de ut i användarens värld, ut till kunden, för att förstå deras behov, observera dem och ställa frågor till dem. Här krävs empati i stället för personliga tolkningar och antaganden. I den tredje fasen är det första steget att besvara frågan „Är det fortfarande vårt problem?“ och att dra slutsatser från de två första faserna „Förstå“ och „Observera“ och gemensamt definiera den centrala utmaningen. Den fjärde fasen kännetecknas av att man hittar många idéer för att lösa problemet. Under en specifik, förutbestämd tidsram utvecklas många idéer, även galna sådana, med hjälp av riktade kreativitetstekniker, samlas in, presenteras kontinuerligt och analyseras. En idé väljs sedan ut och presenteras för slutanvändaren. Om de inte kan göra något med den går den tillbaka till idéfasen eller till och med till förståelsefasen. „Bakgrunden till detta är att deltagarna snabbt kan komma med nya idéer om de misslyckas i ett tidigt skede“, förklarar Greissing förfarandet. Mångfalden i teamet bidrar till att skapa högkvalitativa lösningar. I den femte fasen utvecklas sedan prototyperna och visas i modellen . Detta ger möjlighet att på nytt inleda en dialog med användaren. Testning sker i den sjätte fasen. Innan slutproduktionen inleds presenteras resultaten återigen för användarna, varefter de tas i produktion eller inte. Dessa sex steg kan upprepas flera gånger. Korrigerande hopp tillbaka från ett steg till det föregående är också tänkbara. „Konceptet kan förfinas tills bästa möjliga lösning har hittats eller så måste man förkasta det“, förklarar Greissing. På webbplatsen för det tyska hantverksförbundet (ZDH) står det: „Innovationsmetoden design thinking hjälper till att lösa problem kreativt och snabbt – i tvärvetenskapliga team och med användaren i centrum. Denna användarorientering spelar också en central roll inom hantverkssektorn.“
Det tyska stenhuggeriförbundet (BIV) har också uppmärksammat detta och anordnade i början av året ett halvdagsseminarium om designtänkande med Tobias Greissing som föreläsare för 35 hantverksmästare. Masood Bashary från förbundets kansli om valet av seminarieämne: „Vi ville göra det tydligt för deltagarna att varje problem också kan vara en möjlighet. I första hand handlar det om att förstå ett problem för att sedan kunna sätta sig in i kundens situation och utveckla behovsanpassade eller tidsenliga produkter. Stenhuggare är mycket kreativa människor. Vi ville ge dem mer kreativa tekniker för hur de kan närma sig en ny produkt och göra det lättare för dem att ta det första steget i produktupptäcktsprocessen, där kundens behov står i centrum. Det handlar om att prova något annorlunda – med design thinking-metodiken kan stenhuggarna närma sig problem på ett handlingsinriktat sätt och inte alltid på ett reaktionärt sätt.“ Efter att den nationella föreningen hade visat vägen föreslog distriktschefen för Hessens delstatsgille för stenhuggare och stenskulptörer i Frankfurt också att man skulle anordna ett seminarium om designtänkande, tillägger Sonja Mücke från LIV Hessen.
Läs mer i STEIN 10/2019.