Den österrikiska restauratörsföreningens (ÖRV) konferens den 3 och 4 oktober i Wien i den tidigare Semperdepån användes som ett tillfälle att tala om skillnaden mellan vägar och mål i restaureringspraxis. Varför detta konferensämne just nu? Beate Murr, ordförande i föreningen: „Ämnet är alltid aktuellt, framför allt eftersom det är giltigt över disciplingränserna.“ „Vi vill föra grundläggande diskussioner för att belysa hela problematiken“, säger Susanne Beseler.
Konferens för det österrikiska restauratörsförbundet den 3 och 4 oktober 2014 i Wien.
Konferensens organisationsteam med VD Beate Murr (t.h.), Susanne Beseler (t.v.), Sigrid Eyb-Green och vice VD Anke Schäning
I föreläsningarna kombinerades dessa teoretiska resonemang med praktiska exempel. Markus Pescoller från Bruneck presenterade en metod för att uppleva konstverk som komplexa enheter. Han definierade dessa i tre områden: det generativa, det rigida och det narrativa objektet. Beroende på vilken av dessa delar av objektet som dominerar kan man närma sig konservering på olika sätt. Ett intressant angreppssätt som bör följas upp ytterligare.
Helge Bartschs presentation av konserveringen av ett sengotiskt bjälktak gjorde det särskilt tydligt att vägar och mål skiljer sig åt. I det här fallet konserverades taket i nära samråd med konserveringsmyndigheterna, men fick i slutändan en renässansfärgskala på donatorns begäran. Frågan om huruvida denna process kunde ha ändrats och var restauratörerna kunde ha ingripit kunde inte besvaras här. Många projekt med ett liknande tillvägagångssätt beskrevs senare: Avvikelse mellan konservatorns metoder och kundens mål. Under den andra dagen vågade Susanne Beseler föreslå en lösning. Konservatorns resultat ska ligga till grund för alla beslutsprocesser och därför också utgöra en motsvarande hög andel av offerten. Hittills har restaureringsfynden, som alltid redan innehåller ett koncept för förfarandet, försummats; både i kostnadsfördelningen och för det efterföljande projektarbetet med arkitekter och kunder säljs fynden under värde. De beräknade kostnaderna ligger i promilleområdet och fynden negligeras ofta efter anbudsförfarandet, vilket innebär att viktig information går förlorad.
„Beseler avslutar sin plädering för ett standardverk som reglerar den systematiska, restaurerande undersökningen av fynd. I likhet med ett modulsystem bör det innehålla tydliga standarder, förfaranden, förformulerade frågor, steg och instrument för varje enskilt projekt och därmed lova hög analyspotential och – jämförbara – kvalitetsstandarder.
Du kan läsa mer om ÖRV-konferensen i decembernumret av RESTAURO 8/2014.