I slutet av 1970-talet uppstod en lätt panik bland tyska bronsrestaurerare. Vid ReK:s konferens i Schleswig 1976 rapporterade Helge Brinch Madsen om svarta bronsfläckar som såg ut som mögel och där man också kunde se koppartoleranta svampar. Många kollegor tittade sedan i sina vitrinskåp hemma och – hör och häpna! – hittades också. En infektion som överförs från vitrinskåp till vitrinskåp?
Oddy och Meeks visade sedan på IIC-konferensen 1982 att bildandet av fläckarna som består av kopparsulfider kan förklaras rent kemiskt utan mikrobiell inblandning. Efter det blev det ganska tyst om efflorescensen igen tills Maja Weichert (2002) tittade närmare på de „svarta bronsfläckarna“ i sitt examensarbete i Stuttgart. I mikroskopet såg hon inga platta fläckar, utan tredimensionella blomställningar som påminde om „tuvor, små träd, blomkål“ (titeln på hennes avhandling). Dessa är inte bara svarta, utan ibland t.ex. ljusbruna; i USA kallas fenomenet„brown fuzzies„. Det förekommer inte bara på bronser, utan även på tennföremål (med låg kopparhalt), korrosionsprodukter, pigment och mineraler – helt enkelt allt som innehåller koppar. Inte bara olika kristallina kopparsulfider (covellin, digenit, djurleit, chalkocit) kan detekteras med röntgendiffraktion, utan även sulfater som deras oxidationsprodukter i fuktig luft (chalcanthite, antlerite, brochantite, namuwite). Vissa undgår också denna undersökningsmetod eftersom de är amorfa. I stället för „svarta bronsfläckar“ och kopparsulfider är det därför bättre att generellt tala om „koppar-svavel-utblomstring“(Weichert et al. och Eggert et al. on Metal 2004).
Endast i mycket sällsynta fall har det varit möjligt att identifiera den svavelkälla som krävs för denna efflorescens:
– Ull, vars keratin innehåller den svavelhaltiga aminosyran cystein,
– gummi som har vulkaniserats med svavel och ett keramiskt kärl
– keramiskt kärl från det rötade slammet.
Modellförsök med fuktigt svavelpulver har visat att elementärt svavel också är en möjlig källa. Detta finns t.ex. i gammalt kitt (även i vitrinskåpspaneler!), vita inläggningar på möbler, arkeologiskt trä och vissa typer av modellera (Eggert, VDR-Beiträge (2) 2006, s. 112-116).
Prof Dr Krekels laboratorium i Stuttgart har nu också ett elektronmikroskop och en Raman-spektrometer samt ett modernt digitalt mikroskop. Charlotte Kuhn-Wawrzinek vill använda dem för att undersöka de många obesvarade frågorna som en del av ett forskningsprojekt inom ramen för examensprogrammet Object Restoration:
– Hur växer den extremt finkorniga efflorescensen tredimensionellt?
– Hur skiljer sig bruna och svarta utblåsningar åt kemiskt?
– Vilka är de amorfa föreningarna: anoxiderade sulfider (dvs. de innehåller syre, men inte lika mycket som sulfaterna)?
– Finns det andra oupptäckta källor till svavel?
Sällsynta korrosionsfenomen kan bara undersökas om man samlar in tillräckligt med observationer och provmaterial. Hjälpen från alla yrkeskollegor, inte bara Stuttgart-akademikerna, har redan visat sig vara ovärderlig vid forskning om „malakitrullar“ och metallkorrosion orsakad av glas (se RESTAURO (1) 2012, s. 36 ff.).
Därför vill vi uppmana dig att dela med dig av dina observationer och fallrapporter till oss och att ställa provmaterial till vårt förfogande! Analyserna är alltid kostnadsfria och resultaten görs tillgängliga för de berörda.