Vid Hölderlins vagga

Staden Lauffen am Neckar har genomfört en omfattande restaurering av poeten Friedrich Hölderlins födelsehus och förvandlat det till ett museum. Den Stuttgart-baserade arkitektbyrån VON M har byggt till den historiska byggnaden med två tillbyggnader, som inte döljer att de är nytillskott.

Minnesplatser bestämmer minnet. Detta gäller såväl händelser som personer. Goethes överklasshem i Großer Hirschgraben i Frankfurts gamla stadskärna (den gamla) och hans palats på Frauenplan präglar vår bild av diktarnas prins och riksråd. Schillers berömmelse märks på det stora antalet Schillerhus, som det är svårt att hålla reda på. Hans födelsehem i Marbach är en omsorgsfullt restaurerad inkunabel. Det arkiv och museum som hans beundrare byggde för att bevara hans arv är ett stolt slott med utsikt över Neckar.

Minnet av Friedrich Hölderlin, som alltid stod i skuggan av de två Weimarpoeterna, är knutet till just den plats där han tillbringade de sista 36 åren av sitt liv i ett litet rum, drabbad av en allvarlig psykisk sjukdom: fram till nyligen var Hölderlintornet i Tübingen det enda museala minnesmärket över poeten. Hans barndomshem i Nürtingen är numera stadens vuxenutbildningscenter. För några år sedan fick det räddas från rivning av engagerade medborgare. Dess nuvarande skick har inget samband med poetens litterära status.

Det är därför desto mer glädjande att staden Lauffen am Neckar nu på ett påkostat sätt har restaurerat det hus där poeten föddes och där han tillbringade de två första åren av sitt liv, och inrättat ett museum där. Även denna byggnad, ett stadshus med jordbruksanvändning, var länge i ett förfallet tillstånd. Omvandlingen till museum föregicks av en omfattande arkitektonisk och arkeologisk undersökning, som inte bara omfattade själva huset utan även den intilliggande klostermuren från 1200-talet. Hölderlins far var förvaltare av ett nunnekloster. Huset var en del av klosterkomplexet.

Det är en enorm lyckträff att trots att byggnaden var i dåligt skick före restaureringen har ett stort antal historiska komponenter bevarats. Det gäller allt från rumsindelningen, som är i stort sett oförändrad sedan Hölderlins tid, till fönstren, som delvis är från barocktiden. Husets historia, vars äldsta delar går tillbaka till 1200-talet, har nu synliggjorts i sina olika lager.

Modern museiverksamhet innebär dock utmaningar som är svåra att harmonisera med en kulturminnesmärkt byggnad. Det var den utmaning som den Stuttgart-baserade arkitektbyrån VON M ställdes inför. De lade till nya strukturer på sidorna och baksidan av den historiska byggnaden, vars materialitet – betong och stål – tydligt identifierar dem som samtida ingredienser.

På den västra sidan skapades en envåningsbyggnad som en förlängning av gatufasaden för att hysa byggnadens servicefunktioner. Den ersätter ett modernt dubbelgarage som tidigare stod på denna plats. Museet är tillgängligt för alla via ett nybyggt trapptorn som byggdes på baksidan av den historiska byggnaden. I sin stora form fortsätter det en barock ladugårdstillbyggnad som bildar den bakre flygeln av den befintliga byggnaden. Förutom trappan rymmer trapptornet en hiss som ger stegfri tillgång till de övre våningarna i Hölderlinhaus. Arkitekterna har på ett elegant sätt överbryggat ladans luftrum med stålgångar som leder från tornet in i själva bostadshuset.

Trapptornet utgör också länken mellan den historiska byggnaden och den nybyggda tillfälliga utställningslokalen. Den senare ligger där det tidigare fanns en andra lada. Tillsammans med klostermuren bildar huvudbyggnaden, tillbyggnaden av ladugården, trapptornet och det tillfälliga utställningsrummet en sluten innergård, som arkitekterna uppfattar som ett inre rum utan tak. Tack vare det tillfälliga utställningsrummet i en våning sträcker sig utsikten från gården till vingårdarna bakom Hölderlinhaus.

Tillträde till museet sker också via innergården. Ingången till museet sker genom en stor port som leder till bottenvåningen i den barocka ladugårdsbyggnaden. Eftersom den historiska stenläggningen på innergården inte fick röras, måste vägen för funktionshindrade besökare dras förbi den västra yttersidan av ensemblen: En betongramp leder från gatunivå upp till tillträdestornet, som utgör en andra ingång till Hölderlinhaus.

Bottenvåningen i den barocka ladugårdstillbyggnaden rymmer foajé, biljettkontor, butik och kapprum. Det var viktigt för arkitekterna att de möbler som designats speciellt för museet hölls på avstånd från de historiska väggarna för att inte förringa monumentet. Av denna anledning är inte heller skyltsystemet i museet väggmonterat, utan består av skrivbordsliknande metallstativ. Besökarna når de huvudsakliga utställningsrummen på övervåningen via ett medierum för projektioner och den historiska trappan. På översta våningen finns också ett så kallat läsrum, där verk av Hölderlin ligger framme för läsning. Här finns också ett utställningsrum. Den handlar om det internationella mottagandet av poeten under rubriken „Hölderlin worldwide“.

Besökarna går sedan längs metallgångarna till trapptornet, genom vilket de återvänder till foajén. I ladans luftrum hänger den s.k. citatmobilen – upplysta bokstäver med Hölderlin-typiska ordkombinationer som kan dechiffreras när man rör sig längs gångarna.

I samband med restaureringen av Gruuthuse-museet i ett sengotiskt stadspalats i Brügge ställdes noAarchitecten inför utmaningen att bygga ut en historisk byggnad så att den bevarar sin status som byggnadsminne. Här kan du ta reda på hur de belgiska arkitekterna hanterade uppgiften.