Branden som härjade i flera dagar på Taffelberget i april 2021 förstörde mycket. Skadorna är nu synliga på Kapstadens universitet. Mycket sällsynta historiska dokument har bränts upp
En vy över det övre campusområdet vid Kapstadens universitet. Det 200 år gamla Jagger Library förstördes i branden. Foto: Wikimedia Commons/Adrian Frith
Brand i läsesalens takstol
Kapstadens universitet ligger vid foten av Taffelberget. Här, i Jagger Library, fanns en av de äldsta, om inte den äldsta boksamlingen i Sydafrika. Här fanns en mängd unika källor om Afrikas historia, liksom rika ljud- och bilddokument från senare tid. Enbart samlingen av böcker och tidskrifter uppskattades till omkring 85.000 exemplar, inklusive många tryckta verk från före 1925.
Men den 20 april 2021 utbröt en brand på vinden i läsesalen. Allt stod i lågor. Den orsakades av en skogsbrand som hade rasat sedan den 18 april. Bibliotekets läsesal och allt som fanns där inne föll offer för lågorna. „Det fanns bara några förkolnade böcker kvar“, berättar Tina Löhr, som är utbildad papperskonservator.
Tina Löhr bor och arbetar i Köln och har specialiserat sig på att rädda böcker och dokument. Hon har bland annat varit med och räddat skatterna från Kölns stadsarkiv, som kollapsade 2009 i samband med ett byggnadsarbete. Den 20 april fick hon via nyheterna veta att ett av de mest kända och värdefulla biblioteken på den afrikanska kontinenten stod i brand, cirka 10 000 kilometer från Köln. Så fort hon såg bilderna av branden i medierna visste hon att hon måste hjälpa till. Löhr tog kontakt med en kollega.
För tjugo år sedan hade hon praktiserat hos Dale Peters, en restauratör i staden Durban i Sydafrika. Hon frågade om hon behövdes. Peters svar var: ja, absolut. „Du vet ju hur få restauratörer vi har.“ Fem dagar senare befann sig Tina Löhr i Kapstaden. Två timmar efter ankomsten hämtades hon upp av en kollega. Mary Minicka är också konservator och dessutom specialiserad på papper.
„Jag hjälpte till direkt“
Löhr och Minicka var nu de enda pappersrestaurerarna på plats. „Jag satte igång direkt. Inget hade diskuterats, ingen arbetsplan hade upprättats. Jag kom, blev presenterad och sökte jobb“, säger Tina Löhr. Experter och frivilliga i Kapstaden hade redan varit upptagna med räddningsarbetet i flera dagar vid den tidpunkten, och processerna var välorganiserade. Det rådde en god stämning på plats, säger Tina Löhr. „Alla var helt engagerade, alla visade hängivenhet.“
Släckvattnet rann från läsesalen på bottenvåningen ner i källaren, där samlingarna förvarades i vanliga arkivhyllor eller skåp. Inom några dagar skulle det börja mögla. Det fanns alltså ett akut behov av åtgärder. Första hjälpen vid vattenskador: frysning. „På så sätt vinner man tid“, säger Löhr. Universitetet hade redan ställt upp containrar som fungerade som kylrum. „Att veta var man kan frysa saker är en del av varje nödplan i ett arkiv.“
Utbildning för fler konservatorer i Sydafrika
De första historiska utvecklingsplanerna för Kapstaden var särskilt värdefulla föremål för Löhr. Hon höll också en hel resväska i sin hand, helt genomblöt, där skisser och teckningar av en konstnär hade förvarats. Hon tog med sig de viktigaste delarna till restaureringstältet, där Minicka började rädda papperen. Kollegor från USA och Nederländerna gav råd i en online-grupp. Efter en vecka var Tina Löhr tvungen att ge sig av igen. Det kommer att ta tre till fyra år att bygga upp samlingen igen.
„Naturligtvis beror det också på kapaciteten. Om det bara finns en restauratör på plats kan det ta sex eller sju år“, säger Tina Löhr. Släckvattnet har skadat många av böckerna – de måste nu torka och återställas bit för bit. Återuppbyggnaden av arkivet kommer att användas för att utbilda fler restauratörer i Sydafrika. „På så sätt kan något användbart komma ut av denna fruktansvärda katastrof“, säger Mary Minicka.

