Zenettiplatz levde en trist tillvaro fram till sommaren 2018. Det fanns ingen kvalitet i vistelsen här. Parkeringshusen definierade torget. Ingen ville sätta sig ner och stanna. Men så, som en del av projektet„City2share„, bjöd staden in till anbudsförfaranden för utformningen av Zenettiplatz som en mobilitetsstation inklusive en tillfällig mötesplats för grannskapet. Münchenkontoret raumzeug tilldelades projektet och landskapsarkitekterna Johann-Christian Hannemann och Felix Lüdicke utvecklade en torgdesign i två delar, som nu – med ytterligare tillägg – är inne på sitt andra år.
Utformningen av torget
Det södra området rymmer ett brett utbud av mobilitetsalternativ med bildelningsplatser, laddningsstationer och cyklar för kollektivtrafiken. Planerarna utvecklade det norra området, som är en del av rekreations- och kommunikationsområdet, tillsammans med de boende genom en behovsanalys och ett designkoncept. Resultatet är ett multifunktionellt, färgglatt torg som är mycket populärt i grannskapet.
En allsidig, färgglad möbel – som byggdes som en del av en deltagande byggarbetsplats – definierar utformningen av utrymmet. Den omsluter torget och fortsätter på andra sidan gatan, där den kombinerar mobilitet med en plats att bo på. Sex upphöjda bäddar, en samling krukväxter och flera uppvuxna träd står för grönskan på det annars mycket grå torget.
Sommaren 2019 tillkom också en gräsmatta, som egentligen bara skulle ha funnits här i fjorton dagar. Men tre engagerade barn i området kämpade för att gräsmattan skulle få vara kvar hela sommaren – och längre än så. Gräsmattan övervintrar för närvarande hos grannen, järnvägsvaktmästaren Thiel.
Användningen
Planerarnas mål var att säkerställa att torget skulle kunna användas för en mängd olika ändamål. Och det har de lyckats med. De omgivande (för närvarande gröna) möblerna kan användas för att sitta och arbeta, men också för att springa runt och leka. Det finns en informationstavla, som fungerar som anslagstavla och rapporterar om aktuella aktiviteter på torget, samt en bokbytarhylla, en deponeringsnisch, en bytestavla och låsbara lådor för leksaker och verktyg. Enkelt, robust och funktionellt – det är den triad som bäst beskriver karaktären på Piazza.
Men vore det inte mer logiskt med parkeringsgarage?
Planerarna involverar aktivt grannskapet i gemensamma aktiviteter. En sådan kampanj var fontänexperimentet som ägde rum på Piazza Zenetti i mitten av juli 2019. Om du tittar på bilderna ser det roligt ut, eller hur? Och det var det också. Det tråkiga är att inte alla är övertygade av det roliga. Även efter två år – och till och med kort efter ett så framgångsrikt evenemang – diskuterar Johann-Christian Hannemann och Felix Lüdicke i Isarvorstadt fortfarande om utrymmet överhuvudtaget används och om det inte vore bättre med tio parkeringsplatser. Planerarna från raumzeug får gång på gång höra „gentrifieringskritik“ på torget: att de bara iscensätter torgets funktion och att grannarna inte använder torget alls.
Har kritikerna rätt? Min åsikt: Nej. För det första finns det alltid gratis parkeringsplatser hundra meter längre bort, bakom tunnelbanan på Tumblingerstrasse. Man behöver bara använda dem. För det andra borde vi alla köra mindre bil i vilket fall som helst. För det tredje blommar och växer de upphöjda bäddarna. Varför är det ett argument? De tas om hand av några extremt hängivna sponsorer från grannskapet. Talar inte bara det för att gemenskapen på Piazza Zenetti fungerar? Jag menar, förutom det faktum att det alltid sitter någon här? … Exakt. Och för det fjärde: Jag har sällan varit på en plats i München där grannsämjan är så självklar som på Piazza Zenetti. Vi behöver inte diskutera det faktum att grannsamverkan är sällsynt i en storstad som München och att den blir alltmer sällsynt. Vi behöver inte heller diskutera det faktum att vi behöver utrymmen utan konsumtionstryck som för oss närmare varandra som människor, som grannar, som motverkar den ökande anonymiteten i storstaden och som aktiverar samhörighet i stället för samexistens. Offentliga platser ska bjuda in, inte utesluta. Och det är precis vad piazzan gör. Tack vare den rumsliga designen av Johann-Christian Hannemann och Felix Lüdicke, men också tack vare det sociala engagemanget hos planerarna själva. De finns på Piazza varje onsdag från kl. 18.00 för grannskapsmötet „putz, plausch und plan“. Och de bor inte ens i området. Det är vad jag kallar engagemang.
Också intressant i detta ämne: En kommentar om varför just München behöver kreativa projekt finns i oktobernumret 2019 av G+L (ämne „Creative city“). Skriven av: Johann-Christian Hannemann och Felix Lüdicke. Ta en titt i magasinet här.
Foton: Johann-Christian Hanneman (raumzeug)
